Wid lazarettet behandlades den sjuke med kallt watten. Af detta myckna wattnandet uppdrogos sär på det krossade benet. Med anledning af de på detta sätt tillkomna får, flyttades den lidande ned till ett rum på lazarettet, der endast de wärst sjuke förwarades, ett rum som benämnes med det besynnerliga namnet: Saluttan. Sedan han i detta rum plägats under ett par qwalfulla weckor, förklarade wederbörande lazarets chirurger bonom obotlig, med Ane ledning af bwilfen förklaring han aflägenades från lazarettet oh forslades till provisoriska sjukbuset. Här mängdubblades den sjukes lidanden. Skötsel och wärd voro alldeles otillräckliga, likgiltighet ådagalades från wederböran: des sida. De sjuka måäste sjelfwa städa rummen. Den gamle, som cj mäktade fullgöra detta åliggande, bwilket, efter bwad man nys ligen fett, knapt pätwingas häktade missdådare — måfte betala en annan fjuf, för det denne skulle städa hwarje gång Sundholms tur war inne. Rum, sängar, linne — allt hwimlade af ohyra. Den gamles dotter mäste i tysthet förskaffa honom linne till ombyte, att han ej skulle i grund förderfwas. Läfemedlen utdelades så knapt, att dottren i smyg mäste köpa od) till fin far bära medikamenter emot ett bonom åkommet lidans de, hwarä man icke war benägen att fästa någon närmare uppmärfe samhet. — Sedan nådgärdsmästaren Sundholm på detta pinorum dwalis till början af innewarande månad, tillsades ban, att han ej längre finge der qwardröja. Orsaken till denna, i December månad gjorda