Helsingborgs-Posten – 15 december 1849, sida 1

— Axel Lagerbjelkes stost, fom från Köpenhamn blifwit afsändt till Stockholm, nedsattes d. 7 d:s uti familjens grafställe. På kistans lock woro ännu qwar de kransar, som af danska händer blifwit derä fästade. Ä — Natten till sistlidne Onsdag skall, enligt beråttelse, ett obyggs ligt mord blifvit föröfwadt wid Sönnarslöf, i det å handladen Nils Jakobsson derstädes, på def hemresa från Helsingborg blifwil aflossadt ett skott med kula, som träffade i ryggen och utgått wid bröstet. Ännu fer timmar efter mordgerningen war wäl den fårade mid lif, men förklarades af då närmwarande provincialståfaren ej kunna räddas. ö i Stockholm d. 8 Dec, Ett länge wäntadt bellagligt falisfe: ment är nu officielt kändt nemligen herr fammarråtts-rådet M. Rosns. Staten, fom i Onsdags inlemnades til rädhusrätten härstädes, utwisar skulder till ett belopp af 183,745 rdr 41 ff. 2 rst. bko. (A. P.) — J Posttidningen läses efterföljande berättelse ur ett Merms ländskt blad jemte derwid fogade reflexioner: Eda socken d. 6 Now. 1849, Inom Eda foten wäckte det en owanlig sensation, då sistl. Söndag d. 4 d:s den gamle, wöre bade prosten Liden wid nära 80 ärs ålder inställde fig wid kyrkan, latt i anledning af twingande omständigheter, alldeles ensam före 7råtta en tjenstgöring, fom kunnat pröfwa mannakraften äfwen i def fullbet. Alla wäntade med ful wisshet, att den till biträde under komminister Brands sjukdom förordnade adjunkten Gillen ffulle hinna ankomma före Söndagen, då gudstjenst och nattivardss gsång war utlyst i Eda. Men adjunften fom ej, komministern fände fig ur ständ att wäga förföfet, och sände förft Söndags mor: gon bud till Köln, derifrån v. pastorn redan rest, att förrätta guds tjenften i Jernskogs kyrka. Gamle prosten war genast deciderad att sjelf gripa werket an, reste en mils swår wäg den regniga höftmorgonen till Eda, förrättade skriftermålet, jordfästade, under bar himmel, 2:ne lif, intog i kyrkan twenne hustrur, gaf enskild tffrift, förrättade till allmän uppbyggelse altartjenst och predikan, luppläste twenne liktal, betjenade utan biträde mellan 8 och 900 nattvardsgäfter, och afslutade kl. omkring 4 på e. m. gudstjensten, med tillvädlig styrka i rösten att funna wäl höras öfver hela fyr fons hwarefter hemresan å den swära wägen genast anträddes, utan Ähwila eller ringaste annan förplägning under hela tiden än en droppa win, Med werklig oro fruktades häraf för den gamle fvära följ: der, men få mycket större war glädjen jemte förwåningen, att på skriftlig förfrågan erhålla påföljande dagen från proften ett egen: händigt hvar, fom förwissade om hang fullfomliga wälbefinnande efter den öfwerdrifna ansträngningen. Det skall säkert intressera ftiftets presterscap — och ej minbre prosten Lidens öfrige talrika wänner — att stiftets seuior ännu wid fina 80 är få fan fylla fitt fall, ehuru wi måfte önska bonom för framtiden befriad från den häårda nödwändigheten, att Ännu en gång wåga få mycket för tjenften. i Ofwanstäende tillegnas hrr presthatare och werldswise till er: forderlig upplysning, att det ännu finnes, midt ibland politiskt för: willade i wärt land, här och der menniskor och prester som rent uppfatta sina christendomspligter och äfwen kunna uppoffra sjelfwa lifwet för denna sin tro. Den som fordom åtskilliga gånger warit utt prosten Lidens fromma och glada hus, äfven sällskap med den