Ttleno Jgova urnn VA SA 7277077?? 7 Lä 2 nens dolkstygn går omkring och mördar menniskornas hjertan, med ett ord, den fom just ajordt det till sitt handtwerk att lefwa på lög: nen oc) smådelsen; jag frågar: är denna sednare hederligare än den förstnämnde? Erkänner man att skillnaden ur en moralisk fon: punft ide i någon den allraringaste mån utfaller till den sednares fördel, få frågas åter med skäl, huru fan man då wecka från wecka bortspilla tid och penningar, oc) hwad fom mera wärdt är, på en straxt i ögonblicket fallande lögn? Hwarföre will man hjelpa till att utbreda en förpestande atmoffer öfver land och rike? De före aktade renhällningshjonen, fom bortföra den fosiska orenligbeten, äro i sanning längt aktningswärdare än dessa tidningar, som föra in i menniskornas boningar och bjertan en moralisk smitta. Har man besinnat, huru de genom sina idkeliga lömska anfall mot all slags öfwerhet, mot landets religion, lag, ordning, äktenskap, egande rätt, werka samhälls upplösande, undergräfwa sedligbeten, förlama all makt utom de råa naturkrafternas och göra slutligen upprättbällandet af lag och ordning omöjligt, har man betänkt allt detta, då lånar man ide längre hwarken öga efter öra ät deras giftiga läror, om man annars menar ärligt med sitt tal om fosterlandskärlek. Eller tror man det wäl wara möjligt, att af all denna styggelsen icke funna utwecla fig epidemier af wida betänkligare art än någon bärjande fysisk farfot? Hafwa blodscenerna i andra länder ingens ting att lära oss? Har pressen der kunnat twå fig ren från blodgfläckar? — IVe ten menniska, genom bwilken ware sig direkt eller indirckt förargelse kommer. Sanningsälskande tidningsläfare. Teckningen är gjord med mörka drag, men finnes bäri något annat än sanning? Endast en med förhållandena härstädes djupt obekant person skulle nefande funna beswara denna fråga. Att det onda finnes, derom äro alla ense, men det är ej nog med derma wetskap. Man mäste äfwen göra sig reda hwadan det fommer och huru det skall botas. På dessa twenne frågor har man ide förnummit något afgörande swar. Endast en allmän klagan öfs wer det sorgliga förbållande, att nära nog den dyrbaraste af de por litika rättigbeterna — tryckriheten — är mera missbrukad i Ewe rige än i de flefta andra civiliserade länder. Också bör det til e genheterna uti wär grundlag, att det från statens sida erfordras flera och bättre garantier att blifwa krögare än att blifwa tid: ningsredaktör. Följden bäraf bar warit den, att hwarje äfwentyrare (och t bland nägonting ännu wärre), som har allt att winna och intet att förlora, som misslyckats i alla andra företag — såsom sista tillflykt anlitar — utgifwande af en radikal eller socialistisk tidning, wanligen utan annat ögonmärke än att, per fas et nefas, ätkomma när stans penningar. Å ena sidan har tidningsskrifwareyrket, fom till sitt wäsende och ide är så ädelt, att det borde wara heligt — härigenom sjunkit ned derhän, att det hardt när föraktas, och å den andra fidan bafwa tidningarne förlorat allt inflytande hos tänkande och förständigt solk, medan de imponera endast på den massa, som icke tånker. Huru skola dessa olägenheter undwikas? Huru skall den höga ide fom ligger till grund för en tidnings werksamhet funna merts liggöras? Huru skall den för hela samhället dyrbara, kanske snart med undergång botade trycfriheten funna upprätthållas, Wi frukta att för uppnående af detta önskwärda mål ide finnes något annat än det ofwan antydda medlet, nemligen att atlmänbhes ten tager censuren uti egen band; att man allmänneligen öfverends fommer att hwarken köpa eller läsa sädana tidningar, hwilka fam: wetslöst kränka allt hwad fom är oc bör wara menniskan heligt. Ett sädant med allwar fattadt och konseqwent genomfördt beslut skulle wara mera dräpande än hundra fällande jurydomar, hwilka wanligen genom, tryckfribetsförordningens felaktiga och wanmäktiga om 2 f