A—c t— som inga rättigheter bar, fom plöjer er åker, böstar er äng, tröskar er säd emot förmonen af — bröd för. dagen, tak öfwer pufwudet och en liten jordplan på edra egor. Tror ni ej, art jag kånner detta, fom sjelf frusit och swält under dessa wilkor. Ticnivasskrik, warne, edra ledare, förmena i i fin fäwitsko, att J ären folket. Hwad äro då dessa, fom arbeta bod och för er, ni stormodi e? N. De äro wära lagstadde tjenare. S. Åter lag! Ja de äro edra daglönare, fom I prosten få länge J bebagen, som J drifwen bort eller sätten i fattiastugan, rå de ej längre orka arbeta ät er. Näwäl! Men buru dan J blifwit bönder, oc) buru ba de blifwit bwad de äro — Froletärer, iattige, beroende af er gunst? N. Jag har ärft mitt bemman af far och farfar och f sar ech har aoda fastebref. Jngen fara med den fafen. S. men buru fingo då de bemmanet 2 N. Ten förste war sronoåbo. E. Han war således ej annat än arrendator af lronan. En swensk fonung gaf kronoädoernes barn ett flags arfsrätt. Men bwad angår sådant of: andra? En konung gaf också adel, vrester om borgare privilegier, eller rärtare sådana medgåfwoå, uttryckligen etter tacite, af andra metborgarcklasser. Privilegierna gålla ju ide mer: skulle edra wara fastare och heligare än andras. J woren ursrruna. ligen fronans brakare. Statrn d. ä. sammanfattningen af asla dess individer, war egare, och är det än i denna stund, få snart privis legiers och häfts och fungaförjäfringarg fraft uppbört. Således: hwar är er rätt mer ån proletärernas oc) hwarje aunans? N. Jo, jo, bemmanen äro skatteköpta. Jngen rädd skrämmer mig. Wi äro nu egare, sielsegare, oderoende frie bönder, S. Men hurn finger I rätt et skarteköpa? Eurn tillgick skatteköpet? arfars