Samtal emellan en Student och en Nämndem:-an. Nämndemannen. Se, ged dag min herre! Jag skall wål få titulera honom nu, ehuru ban, säsom son af min fordne trång, länge kallades du både af mina barn och mitt tjenstefolk. Men der fer men, buru kast-andan och forporationg-intresfena äro mäktiga i wärt land och gynnas af wåra ruttna institutioner. Det är wål ock ej så underligt, att herren säsom blifwande embetsman od) tär tande medlem i samhället i wårt socken -reformsällskap under fome maren opponerat fig emot de allmänna walen, under det jag såsom sjut war frånwarande. Herrn lärer ock wara salarierad af Hofwet och ätnjuta kongligt understöd wid akademien. Jo, jo berrn dar Stipendium Regium, bar jag låtit mig berätta. Man känner sktt solk, tror jag. Men blif ej en skamfläck för sin bemort oc) drag åts minstone cj andra med fig i förderfwet med fin lärdom från Undervisitetet, fom blstt anstär Torysjälar! Studenten. Fortsätt, min gamla gynnare, och förklara er tyd ligare! R. Jo: Herrn, fom filt kollect ech doceurer af wär förfame ling, behagar rangera sig på ultra kotericts sida och förtalar Öre bromötet och Skattejemnkningen säsom ock deras patrioliska förswarare. Men wet, att Bondeständet utgör 10 af nationen. e. Sitt ner, min gubbe lilla, ed tag en ripa. Jag öfver gifwer ultracoteriet och försätter mig en fund på eder ständpunkt och antager edra påftåenben,