Helsingborgs-Posten – 24 november 1849, sida 2

cerade Cobea Scandens, som uppå segelgarn rankade sig uppät wäggarne och tafet, bade ban förwandlat sin lilla Attelier till en täd löfsal; i fönstren stodo en stor mängd, i små krukor planterade Ålcåer och Cactus of mängfaldiga syecics; vå wäggarne od) utan för fönstren bängde fogelburar med Näktergalar, Lärfor, steglitzor oc andra sängfoglar, hwilka uppstämde en döfwande chör. Taflor, Sfizzer, Guitarrer, Böcker, Snäckor och Petrifikater fulländade denna Artistiska mikrokosmos, i hwilken ägaren wid sitt arbetsbord, med glädjesträlande ögon, ropade: god morgen bederlige wän! god dag min herre och Landsman, wälfomne i min Ungkarls Eremitage! Jag betraktade hans ansigte, som gaf mig en fördelaktig tanke om fonstnärn; han syntes mig en man af några och Trettio är, med öppna, fria drag, bög panna, blåa, swärmande ögon och swart, uppstrufet hår; ett Par wäldiga mustacher prydde hand öfwerläpp och öfwer munnen och ögonbrynen hwilade kraftiga oböjliga drag, som antydde beslutsambet och fast wilja. Med sädana öppna naturer är bekantskapen snart gjord och wänskapen orubbelig. Wi samtakade om Swerige, om min nyss påbörjade resa, mina förhoppningar, min längtan till Jtalien och hans nuwarande arbeten, Jnterienrn och Extericuru af Maw folegen i Charlottenborg, hwilka fomungen af Preussen bare, till present åt Kejsarinnan af Ryssland, beställt på porcellaine; men förtjust af det sköna arbetet, hade H. M. äfwen beställt det i olja, samt dessutom önskat Årtistens handteckningar kolorerade. Wid detta