— ——— —— a — K — —p— —— tand, Jtalien, fom med magisk tjusningskraft ständigt swäfwade för min phantasie. Wi beslöto tillbringa dagen i hwarandras sällskap, och under samtalet hade wi snart hunnit unter den Linden. Wi stego in i bröderne Habels kållarsal och läto gifwa oss ett par fotteletter och en half flaska win; under mältiden berättade wi ömsesidiga nyheter, och slutade med öfwerenskommelsen att, sedan jag besöft Sachsiska Schweitz, wi änyo skulle träffas i Wien. på en halfbouteille gå ide många glad, — en artist, som te ser utan stipendium, kan tacka Gud, om han har råd att dricka en halfdouteille — och snart woro de sista dropparne fyllda i glasen. Wi drucko dem med enthusiasm för fäderneslandet, konsten, och allt hwad dyrt och wördnadswärdt wi kände i wårt kära fädernesland. Då sista droppen war tömd, nedsatte wånnen fitt glas, och med rynkade ögonbryn utropade han: Corpo di Bacco! der fer du huru en man, i glädjen öfwer en wäns ankomst, fan förlora bufs wudet; bade ej detta warit händelsen med mig, få skulle wi i hället för twå Swenskar warit tre, ty i detta bus bor en annan Swensk artist, ywars bekantskap troligen skulle fägnat tig att göra. Jag blef nyfifen att böra hans namn, och trodde, att jag kanske fände honom från Akademien, men wännen tog mig snart ur min willfsarelse. Du irrar dig! fade ban, min wän Kjellberg war kanske ännu i Swerige, då du började din akademiska bana, men förösfrigt är ban föga etter ide känd i wärt fädernesland, ehuru ban här i Tyskland, i em wiss branche af konsten, bar få, etter kanske inga fi: