Skizz ). På en skön wärdag 1841 wandrade jag, fördjupad i betraktelser, utmed Spreefloden i Berlin. Jag hade nyligen anländt till staden, besett dess märkwärdigaste fonstsamlingar, säsom BVilder: galleriet, Grefwe Raczinskys ypperliga samling med Leopold Fo: derts fröna tafla, Skördarne i Pontinffa träffen, jemte Slottet och Egyptiska Mufeeum. Denna dag hade jag egnat åt stadens mag nififa publika byggnader, fåfom Arsenalen, (dag Zeugbaus) Afades mien, Operaoch Skädespelarebusen etc. etc. Jag begaf mig från dessa monumenter, hwilka wittna om ett land, som warit och är lyckligt nog att äga ÄArchitekter med funskap, snille och smak, för att bese den praktfulla, af Schinkel uppförda Archittektur-skolan, (Die Bauschule). Då jag passerat Hotel de Russie, nalkades mig en ung man, fom, då han hunnit mig närmare, med förtjusning utropade: (Sod dag redlige wän; wälkommen till Berlin I Det war en ung: domswän, fom jag sednast sett för 2:ne är sedan i Köpenhamn, ech som mu kom från Jtalien, dit jag sjelf ämnade mig. Att det är med nöje, man träffar en landsman eller wän i en stad, man ser för första gången, lärer ej bestridas af nägon, som rest och träffat det ena eller andra. Efter de första glädjeytte ringarna öfwer ett lyckligt och gladt äterseende, för hwilket wi hade slumpen att tacka, började wi samtala om wärt kära fädernesland, om de länder, jag ämnade besöka och isynnerhet om konstens bem: ) Af herr artisten Mandelgren.