Helsingborgs-Posten – 13 november 1849, sida 2

af en infödd Siebenbärgiff Sachsare. väsaren wet, att denna nation i början wille sluta fig till de Magyariska insurgenterne, men då Riködagen ej wille bewilja detta solt politiska rättigheter, flöt den sig i stället till Ten lagliga Rege: ringen. Bönder och Borgare wäpna fig, rycka i fält och kämpa mot Magyarer och Szekler, som mörda och röfwa, antända deras städer och byar. Men Österrifarne trängas tillbafa; Sachsarn mäste i fin nöd päkalla Ryssarne — en mindre korps inryckte från Wallachict, men blirtlift nalkades Bem mot Hermanstadt, hwars inwänare gjorde fig alltför säkra. Allfför snart wäcktes de dock ur denna såkerhet. Den 11 Mars dänade kanonskott på afständ: ännu trodde man dock, att Peucker fallit Bem i ryggen. Dien den blodröda horizonten manade tusende till flykt, erinrande fig, att WMagyarerne i förband botat, ait i den redelliska staden ej lemna en sten qwar öfwer den andra. Om af toncu kl. 8 slogo de antända förstädernas lägor högt mor hinilen. — Ryssarne och nationalgardet tågade of — aft motständ war förgäfwes. Nu woro lif och egendom lemnade till pris åt de O menskliga segrarne. Gatorna lågo petäckta of wårnlöses IF, Många rysligt sargade oc missbandlade. Jngen Sachsares bus skonades: soldaterne togo bwad fom fanns oc) sönderslogo det de ej kunde taga med sig; Szeklernes awinnor bade wagnar i beredskap, vå hwilka de bortförde det rof de kande öfwerkomma. Dock hwem jörmär stildra alla vessa ohyggligheter!?