—wrwWAkA — — —— ra RE RA BR ————— —— — — Bems grasserande i Sicbenbirgen. Den radikala pressen bar uppbäft och upphäfwer ideligen ffrädrop öfwer Radetzky, Windisch-Grätz och Haynau, derföre att de Lär tit skjuta en och annan uppenbar förrädare, ty enligt def åfigter, är (för att nyttja Lafayettes ord) infurreftionen — upproret — en helig pligt; — den demagog, som anstiftar ett uppror, ett inbördes frig, som kostar tusen — tio tusen — eller bundra tusen menniskor lifwet, har intet ondt gjort; nej wisst inte! segrar ban, så helsas han som fåderneslandets befriare och kommer, under Demokraternes judel, såsom Dictator eller Triumwir i besittning af enwåldsmakten; — gripes han, få får intet bår krökas på hang hufwud — ban är en patriot, en martyr för frihet och fosterland, och hans bestraffare äro bödlar, öfwer hwilka ropas we och förbannelse! Mazzini, Sterbini, Guerazzi, Manin och Garibaldi — Raspail, Barbes och Blanqui — Hecker, Struve, Robert Blum, Zietz och Bremano —Kossuth, Perczel och Bem: — fe der frihetens apostlar, mensklig hetens beroer, föremålen för den revolutionära pressens förgudning! För dem äro alla slags brott tillätliga: — förräderi, trolöshet, o menskligdet, rån, lönnmord — allt warder dem förlätet; ty deras faf (upproret) är helig; och ändamålet helgar medlen. Wi wilja nu framhälla huru en af dessa frihetshjeltar, som wisst icke är den mest immorariske oc hwars onckliga militära bras poure åtminflone ingifwer aftning, betett fig i Hermanstadt. Ted ningen är hemtad ur Bilagan till 273 af A. Atlg. Zeit. och gjord