nen mer. Propositionen derom mottogs med allmän enthusiasm; det är en beslutad sak. Klubben bar widare med yttersta förundran uppdagat, att det finnes ett reglemente i awarnen. Store Gud! wi ha allmän frihet och du wägar införa godtyckliga lagar: du stiftar en stat i staten! Det duger inte, Simon: det är högförräderi mot wär författning: wi hafwa icke förgäfwes blödt och dött på barrikaderna. Men än en wida betänkligare sak. Wid undersökningen har klubben beträdt en wiss smyg! Oc) den finner ... häret har rest fig på Hubbmännens bufwuden, tungan stelnat i gommen. Ja, de finna ... min penna wägrar att teckna det ohyggliga ordet. Min Gud, Simon, du far dristat låta karbasens wederstyggliga symbol hänga awar ef: ter frihetens nyfödelse! Menntskan är skapad efter Guds beläte, mes nar Jean Jacques, och du, barbar, du atheist, wågar misshandla Guds beläte! Detta förskräckliga werktyg har blifwit konfiskeradt, högtidligen uppbrändt, och du förklarad owärdig att besörja polisen i mjölfabriken; klubben ätager fia hädanefter den saken; den fom mer att utöfwas enligt broderligbetens princip, den nemligen, att te besoldade äro de lidande och cj gerna någonsin kunna få för mycket rätt. Du ser nu alla de obebagligheter, hwarföre du blottställer dig, om du srjernar mot tidens rigtning. Gör dig säledes en dygd af nöden: koncedera till dina gossars rättwisa fordringar: upptag dem till dina kompagnoner, blif deras patriarch, i stället för att wara deras husbonde och tyran! Wisa dig stor och ädelmodig, och man