Helsingborgs-Posten – 6 november 1849, sida 2

förnedrande salariatets afskaffande. Lätom oss samspräka om den saken. Alltifrän werldens börsan har menniskan blifwit född med oc förytterliga rättigbeter. Man har awäft dem, undertryckt dem, men de äro eviga. De äro oförytterliga medborgare; detta ord inne fattar allt. Under sjelfwa Pharaonerne fortforo de, oaktadt den mest förnedrande träldom. Sedan dess hafwa de mestadels legat i dwala: franska nationen hade wål med sitt blod eröfrat dem 1789 — 1793 och 1830, men man har wridit palmen ur dess händer och ståndigt smidt segerwinnarne i de gamla bojorna. Ån engång har den måst resa sig, kämva och blöda; men efter Februari:-fegern låter folket ide mer bedraga sig, låltr ide mer skälmar och tyranner rycka de dyrköpta rättigheterna ur fina händer. Gif aft på denna förklas ring, du, fom är wär fullmäktig; betänf att sedan Februari är det folfet fom är herre. Men man är icke herre, om man ej utöfwar herrawäldet. De oförytterliga råttigbeterna mäste göras gällande i hela deras utsträckning, saledes — nu kommer det intressanta af frågan — tillämpas på qwarnen. Du måäst concedera, medborgare, för tidens od framtidens kraf. Furstar måste gifwa wika för tids: sirömmen, efter och bortspolas de. Kan då en mjölnare sätta sig på twåren ? Hwar och en mjölnargosse är din jemnlike — begåfivad med lika rättigheter fom du. När fäderneslandet kallar honom, går ban för att lägga fin ferel i walurnen. Han går med glädje, emedan