— — — Socialism. Egaren af en stor mjölfabrik i Frankrike hade efter mänga ansträngningar och agitationer wid walen lyckats förskaffa sig plats såsom deputerad i nationalförsamlingen, och begaf sig till Paris. Under sitt wistande derstädes erhöll han följande intressanta bref från sitt ombud wid fabrifen: Medborgaren Gasbard, Näringsidkare, till Medbor: garen Simon, Folkets Ombud. Före din afrefa hade du uppdragit mig. att sköta tina angelägenheter och ha uppsigt öfwer din qwarn. Jag mottog förtroendet: ty menniskorna böra räcka hwarandra en bjelpfam hand, säger Jeans Jacques på något ställe, och det hör dessutom till ciwilisationen; det är den, fom skiljer oss från djuren. Du känner mig, meddorgare, ända ifrän den tiden jag under dina ögon wandrat på salariatets törnbeströdda frråt. Med samma nit bar jag under din fränwaro skött min syssla. Qwarnen Har warit i jemn gång; hväbundrade säckar hafwa blifwit förmalna på den ena skrufwen, femhundra på den andra. Nörelsen skulle gått än bättre om det ej warit wattenbrist; men watnnet är lågt och äfwen den trognaste menniska kan ej befalla öfwer naturen, såsom Jean-Jacques nägorstädes sagt. Melleztid är det min pliagt, att tala med dig om andra Äme nen, medborgare. Framtidens gåta är ännu olöst: wi böra dock ana bidraga till deg utredande. Ett of willforen derföre är det