rTege 74447) 7)000 : ce 4 ännu söker beweka bonom till ytterligare koncessioner; ty detta parti, pwars talare war Montalembert, förklarar rent ut och öppet, att påfwens werldsliga makt är oförenlig med politist frilbet. Bäst ser man huru detta parti sjelf uppfattar sitt votum genom det spräk, som def blad föra. Sålunda tadlar Univers bittert Odilon Bare rots tal, och förebrär bonom de uttryc, med hwilka han omtalat fardinalkommissionen, samt att bans tal luktade of den förre Tibes rala advokaten. Ami de la Religion säger, att der i fons seljpresidentens tal bland ett öfwerflöd af sorgliga satser, dock fin: nas ett par förklaringar, som den icke will underläta att bemärka, för att framdeles crindra bonom derom; till dessa förklaringar räfe nar tidningen den, att bwarken presidenten eller minifteren någons fin tänkt på att utöfwa twång mot päfwen. Under det högra sidan sälunda röstat för minifteren, att den af ministrarnes tal uttagit hwad fom behagade den, oc ide fästat sig wid det öfriga, är förhållandet enahanda med den wenstra. Sjutton representanter af denna fraktion och af centern, hwaribland B. vefranc. Barthelemy St. Hilaire, Birio, Emile Lerour, hafwa i Moniteuren låtit införa en få lydande förklaring: I diskussionen om Rom, bafwa undertecknade — i motsats till den af presidenten i följande uttyck framställda proposition: De, som bifalla de i presidentens bref och i regeringens depescher uppställda fordringar, dbehagade votera för anslag; de som icke bifalla dem, votera emot — ide dragit i betänkande att votera för de begärda anslagen. Det synes säledes tydligt, att man mera bar röstat för minifteren, för att vå ett eller annat sätt fomma ifrån de romerska angelägen: heterna, fom äro ett ewigt element till oro och spänning, än cmee dan man bifaller den af densamma följda politik, ty trots alla Tocquevilles och Odilon Barrots försöf, hafwa de dock ide öfwertygat någon, att presidentens bref och päfwens manifest i det bufwudfafe liga äro af samma inncbäll, och att man genom manifestcts erfärs nande ide med detsamma desavouerar brefwet. Säledes torde den fred, fom nu synes afslutad emellan mini steren och majoriteten möjligtwis blott blifva af kort waraktighet, och detta så mycket mera, som presidenten är högst missnöjd med det sätt, bwarpå ministrarne hafwa förswarat bang bref och majors ritetens bögra sida bebandlat det. Detta är ide heller få onaturs ligt; presidenten är answarig, och såsom sådan fan man ide neka honom rätt att sjelf hafwa en politisk mening och att söka göra den gällande; men det synes som om knapt nägon wille fästa afseende härpä. Sålunda ämnade Odilon Barrot i sista mötet uppläsa ett till honom ställt nytt bref frän presidenten, men högra sidan, som fruktade för werkan deraf, bindrade aenom sina afbrott och utrop uppläsandet, och Thiers kastade på fonseljpresidenten em så befallande blick, att denne öfwergaf sin föresats att meddela församlingen brefwet. Detta skall i hög grad hafwa uppbragt presidenten, och rytten om en mi nistrförändring sättes redan åter i omlopp. — Jngen dag går får ledes förbi, utan att man får nya bewis på den oenighet, fom fläns digt råder få wäl emellan regeringen och majoriteten, fom emellan regeringens sledamöter oc) majoritetens medlemmar inbördes. De äro oense näsan I hwarje fråga, och blott en sak häller dem tillsammans, nämligen fruktan för de röda och socialisterne. Furu länge denna fruktan skall wara nog stark att förena så högst ffilj: aftiga elementer med hwarandra, är swärt att säga; men så mycket är säkert, att majoriteten bwart ägonblick är på wäg att glömma den, och det är omöjligt att weta hurudana följderna skulle blifwa om brytning en gång ffer. — Manin, förre diktatorn i Venedig, har anländt till Paris. — D. 23 Okt. I dag hafwa depcscher från Rom och Peters: bur g ingått, efter pwilfag emottagande minifter-råd hällits, men om de deri fattade beslut förljudes ingenting; man will dock häntyda presidenten Bonapartes strar derpä gjorda besöf i fabriferne uti för: gaden St. Antoine såsom tecken till depeschernas krigiska innehåll.