————— lfll i och just detta wäcker betänkligbeter bos många tänkande, och det är att förutse, att mycket skadligt skall ske innan erkännandet häraf genomtränger massan. Det inträffar först vå, när erfarenheten wir far åtgärdernas skadliga inflytande äfwen på massan. När man t. ex. genom att neka dewillning till armee och flotta, blifwer en fastboll i wänners och fienders händer, i händelse af krig; då skall man wäl få öppna ögon, men — försent. Då man, genom att afknappa embetsmännens inkomster, för venala (fala) domare, beroende styrelse, och rätt oc) rättwisa fäle: des blifva fala för penningar, då skall man nog inse fin dåraftighet, men förfent. Det ligger dessutom en kortsonthet och inkonseqvens i de nu errskande ideerna, fom sent eller tidigt funna föra till det belas upplösning. Nu är den rådande flassen (i Norrige) jordegarnes, od) inom denna gräns tror man fig funna inskränka ideerna. Men man glömmer, att ideerna äro en gemensam egendom, fom ide få: ter inskränka fig, man glömmer att det gifwes en talrif och derföre mäktig flass, busmännen och arbetarne, till hwilka tweerna lärt fort: plantas; oc) komma dessa iveer hos dem till werksambet, hwart tager då de nu rådande böndernas makt wägen? Gränsen är be: stämd genom grundlagen, men will man sjelf nedbryta gränsorna för statsmakternes werksambet i andra riktningar, buru skall man då funna hägna om de gränsor, fom trygga egna rättigheter? Låt massan lära att inse detta, och den skall resa sig, och wi hafwa då anarfien. DÅ med hwilket sken af fonsequens fan bonden Leller någon annan) ucka busmannen utöfningen af de samma (få kallade) mennisko-rättigbeter, fom man sjelf pockar på? Det är Hart, att för ingen är detta öfvwerfividande of gränsen farligare än för dem, fom stå den närmast. L rn