Helsingborgs-Posten – 23 oktober 1849, sida 2

lefwande omsättningsmedel. Alla de öfriga måste lefwa af bonden, det är han, som arbetar för dem, och derföre är det också han, som ensam bör regera. — Men det går ty wärr ide få till, utan em betsmännen råda i allting och derföre går det octsä förr det går, både på stortinget och i regeringen. Om konungen säsom han borde, walde fig ett statsråd af norrska bönder, få skullen i få fe föräns dring; då ffulle ide embetsmännen få lof att utfuga of och Foms mendera of fom om wi woro deras tjenare oc) ide de wåra; då beyöfde wi ide taga Hatten af, bwarken för FSut (fogde) eller skrifware, prest eller amtman, och förr blifwer det icke godt. — Men wägen till denna sakernas ordning är att wälja idel bönder tif ftors tbinget, ty då fom det att gå fom i England, der kungen är nöde sakad att wälja statsräder blond de parlamentsmedlemmar fom bafwa de största grofheter i munnen mot regeringen, och tå funnen j wara wisse på, att bönder bleswo walde här. — Efter mina åsigter är det tydligt, att ingen embetsman bör wäljas till walman, utan blott sådana, fom äro sjelsståndiga bönder och ide beroende af når gon. Futen och skrifwaren äro berocnde af amtmannen, och Ppres sten af biskopen, men biskopen af regeringen. Säledes bör man också wälja dem, som kunna skrifwa och läsa ech prata för sig och weta huru det bör wara; ty bland walmännen blifwa storthingsmännen walde, och det är en ära för bygden att sända walmän eller åtminstone en, fom fan blifva wald till fore thingsman. Han behöfwer ide wara rik, och jag inser icke. Drar: