ligt ådagalagd. Ingen bland skolungdomen hade någonsin bemärkt någon af fi: na kamrater hafwa haft fort i kyrkan, än mindre hafwa derstädes öfwat kortspel. Men det upplystes, att anledning wore förmoda, det ett sädant rykte under sommarferierna sistl. år blifwit utspridt från folkskolans flickafdelning af flickorna Carolina Rundstedt och Des vilda Matb. Qwist, af hwilka den sednare skulle wid något tillfälle under sommaren 1848 hafwa yttrat, det hon wid en morgonbön uti kyrkan, då skolgossarna Harald Wieselgren, Etvard Hallbäck och Gustaf Wittdoldt suttit uti en stol inwid uppgången till orgelläfta ren, sett ett fort utfalla, då den förstnämnde af dessa ynglingar uppe dragit fin näsduk ur fickan. ST Med anledning af 4 Sect. kap. 4, 8 kongl. skolordningen tillkallades derföre till hörande i dag kl. 4 e. m. flickorna Rund stedt och Qwist. 2 i Wid inställelsen upplystes dessa flickor, att den berättelse, fom te uti förewarande sak kommo att afgifwa, gällde lika med wittned: berättelse, och) förmanades tillika att ärligt och utan fruktan för perfon tillfännagifwa, bwad de wisste i denna fråga sannt wara. Dev. Matb. Qwist, 12 är gammal, fom under förböret war mycket lersen, så att bon endast genom de wänligaste föreställningar kunde lugnas, wille icke erkänna sig hafwa haft ofwannämnde yttrande om Harald Wieselgren, utan betygade på det bestämdaste, att hon, som wid berörde morgonbön, hwilken hon wäl erindrade sig, suttit tillika med Carol. Rundstedt och tio andra flickor frän folkskolan på en bänk straxt inwid choret, hwarken wid ifrågawarande eller nägot annat tillfälle fett eller hört nägot, fom ens kunde antyda, att ynglingarne Har. Wieselgren, Edv. Hallbäck och Gust. Wittboldt haft eller spelat kort uti kyrkan. Carol. Rundstedt, redan konfirmerad, förnekade först, men med: gaf sedan under förhöret, att bon wid utgåendet af kyrkan efter oftanämnde morgonbön, yttrat til Edv. Hallbäck: ni, fom spelat fort uti fyrfan. För detta yttrande kunde hon icke anföra någon annan arund, än att hon ifrån ofwannämnde bänk, der Har. Wieselaren, Etv. Hallbäck och Gust. Wittboldt under bönestunden sutto, tyckt fig böra något, fom lifnade ljud af kortspel, men tillade uttryckligen, att bon ingalunda kunde, om få skulle erfordras, med ed styrka, att nämnde ynglingar wid detta tilfälle werkligen spelat efter ens haft fort. Såsom wisst wille hon endast uppgifwa, att bon fett dessa yngligar sitta i en lutande ställning uti stolen, tala sins emellan och hafwa vågar hwitt uti händerna. : Etv. Hallbäck, närwarande och uppmanad, att sanningsenligt tilllännagifwa, bwad han. wid ifrägawarande tillfälle sysselsatte fig med, förklarade att ban, fom icke kunde komma opp till fin wanliga plats å orgelläktaren, tillika med fina 2:ne skolkamrater gått in uti oftanämnde öppna bänk, der Har. Wieselgren dels före, dels uns der afsjungandet of ingängspsalmen för honom, Edv. Hallbäck upp: slagit 2:ne psalmer of Lucidor, en af Elsa Andersdotter oc) en, fom innehöll Fader wår, hwilka psalmer de genomläst och sins emellan talat om, under det de haft psalmbok uti händerna. Carol. Rundstedt, som tillfrågades, hwad hon dömde om denna Edv. Hallbäcks förklaring, swarade att det wäl warit psalmbok, som de wid tillfället haft uti händerna, ehuru Lon derom för afståndets ffull mellan bänkarne ej kunde med wisshet nägot afgöra. Wiid anställd konfrontation lemnade Har. Wieselgren lika för klaring med Edv. Hallbäck, tilläggande, att han äfwen wid tillfället wisat, buru de gamla psalmerna kunde igenfinnas under deras nya nummer, hwilket äfven Edv. Hallbäck nu crindrade fig. Gust. Vitt: boldt kunde ej göra reda för samtalet, men deremot noga beskrifma den psalmbok, som Har. Wieselgren och Edv. Hallbeck wid iillfället begagnat. På anmodan bar enligt bifogade betyg (Lit. B.) t. f. garnis sonspredikanten Werlin Olsson i folkskolan anställt förbör med te flickor, fom wid oftaberörde morgonbön warit tillstädes, men Dvaf: tadt noggrann undersöfning har dock ingen kunnat uppgifwa, bvare ken att de sett någon eller några af lärdomsskolans disciplar besatta fia med kortspel i kyrkan, cjheller någon deras handling, fom fanninggs enligt kunnat deråt tydas. Tillika bafwa foll. Sjögren od) Malmström, hwilka någongåmg unter förra årets sommar hört ofwannämnda rykte, förklarat, att de med anled nina deraf, hwardera uti fin klass, genast anställt un: tersökning om förhällandet, men genom derwid erhållna upplygningar funnit detta rykte ogrundadt. Af alla upptyåningar, fom wid nu anställd undersökning kunnat winnas, framgår såsom wisst och obestridligt, att äfwen detta äldre ryfte, fom under sommaren 1848 wunnit få liten uppmärssamhet A14 FER TOT KY UN F-A ä. U.. 21 s.. 2