tt I RJ REAR 149 VESA 18 IVL LEAR Råd 2414 ttie. Ås—e att bafwa anfört flera fakta såsom bewis, säger den sistnämnde i MRorff Legemagazin 111 bandet, 7 b. p. 579, att det i allmänhet åtgår 1—4 dagar från smittans uppkomst till sjufdomens utbrott, och att den ofta utbryter andra dagen. K. anför exempel på fjufs domens utbrott 6:te dagen, men anser det ytterst sällsynt. De ryska läkarne äro och ense om kolerans fortplantning ge: nom smitta, oc) antalet of dem, som antaga motsatsen minstas få till sägandes dagligen. Tyskarne göra fig stort omak att dölja epidemiens sanna natur hos dem; de äro böjde att anse koleran säsom ett nödwändigt ondt — kanske den är så för dem! Ett någorlunda säkert medel mot koleran fan man wäl fnay: past antaga wara funnet. När koleran grasserade fom wärst i Ryska städerna, tillrådde läkarne inwånarne att så widt möjligt war lemna städerna, ty det är kändt och erkändt, att sjukromen är både lindrigare och af fortare warakrigbet på landet. Allt hwad man i sednare tid hört om luftelektricitetens och jordmagnetismens aftagande säsom orsak till kolcran befräftar fig icke alldeles af den nyaste erfarenbet. J England, hwarest man i början af kolerans förnyade utbrott vå god tro få att säga öppnade dörren för den, i det man blott för fon skull höll karantän, bar nu bladet wändt fig och fruktan fy nes bafwa efterträdt den förra likgiltigheten. Den bjelp, fom lär karefonsten, i tide anlitad, kunnat lemna, sökes vu i kyrkorna, der böner oc) mes sor bällas för det ondas bämmande. Hwarjehanda. Tidningen Overygsjel, utgifwen i staden Zwolle, i Holland, d. 7 Sept., har efterföljande artikel med öfwerskrifr: Kronprinsen af Swerige och Norrige i Nederländerna: Smellan Swcrige och Nederländerna bestå urgamla förbindels ser. J medeltiden egde Holland alvrajörn ett handeläfaftori i Skäne; i 17:e årbundradet war det plattyska (gamla holländska) språket, upprunnet ur samma fälla, fom den wärdiga, krastfulla swenskan, få allmänt i Stockholm, att man der till och med egde ylattyska skädespelarr. W. Wondel, sitt tidehwarss störste skald, besjöng i Gustaf Adolf christendomens ädlaste bjelte. Den swenska kronan glänste mera wärdig än de Förenade Nederländernas revublif att inom sitt sköte ega, i wär Grotius, en wetenskavernas prydnad och föremål för beundran. Holländska ar: kutekter utkastade planen till mer än en skön kyrkobyggnad i Swerige; holländske stkeppabyggare blefvo der icke fällan rädfräg nde. Om är ran att hafwa skänkt lifwet ät werldens störste naturforskare tillfommer Swcrige, få tillhör hedern af ven store Linnes wetenskapliga utbildning wärt land. RNeverlänvaren Meermans wetenskapligå resa genom norden för 50 år tillbaka, wäckte ånyo i bög grad wåra bildade landsmäns uppmärksambet på allt hvad fom beträffar Sverige, under dt i wåra dagar den yrperlige Tegnerå, norrens Demosthenes, berrliga dikter, öfwerförda på hollämdska spräket af öfwerläraren Hollius, bär i landet betydligen bidragit att urplifwa hägen för Swensk li:teratur. Men Holland och Swerige dela ännu en annan ära, den nemligen att hafwa aifwit lifwet åt wår tids twenne ypersta femi ster, Berzelius och Mulder, bäda hwarandras beundrare, båda före: nade genom wänskapens band; — hwarföre också desse twenne store mäns sammanträffande, fom egde rum för ett par är sedan i TyskTand, i sanning innebär något wida mra tänkwärdigt, än de tidtals så widt förkunnade sammankomsterna emellan maktens och bördens rerresentanter. Den yrins, fom är kallad att en dag stå i spetsen för Swes riges frorta folk, gästar i detta ögonblick Hollands jord. vAldrig bar en främmande furste, äfwen i rerublikens tider, beträdt wårt område, utan att erfara prof på bolländsk aässfribet: