vemattta bpurud 1twelfru stenvetr Upplullu öetr passerade. — Emedlertid wilja wi tillåta of att fästa uppmärksamheten på de hufwudpunkter, fom. Danmark uppnått genom de afflutade konventionerne. För det första är Sleswigholsteinismen bruten i fitt innersta mä sende oc upprorets sak alldeles uppgifwen, få wäl genom fredgr preliminärernes Art. 1, fom genom wapenflilleftånde-fonventioneng nästan samtlige artiklar, men isynnerhet Art. 10. För det andra bar Preussen nu i fredspreliminäreraas Art. 1 antagit det få wigtiga tillägget, att Sleswigs politiska förbindelse med danska kronan skall förblifwa orörd, hwars förkastande å Tysklands sida sistl. wår, fom bekant är, gaf anledningen till, att krigets förnyade utbrott ide kunde förhindras. Wäl medgifwes det, att orden i bemälte punkt icke utesluta ätskilliga förtolkningar, men dess wigtigare är det att fasthålla den bhistoriska betydelsen, fom den i och för fig ide afgör rande ordställningen erhällit. Huruwida det nu skall lyckas Danmark wid den slutliga fredsunderhandlingen i bela fin fonfequens att genomföra den i preliminärerna gifna basis, att Sleswigs hittillswarande politiska förbindelse med danska kronan skall förblifwa oförändrad, sålunda att liksom Danmark och Sleswig bittills bafwa haft gemensam Souwerän i den danska arf:-enwäldskonungen, få böra de framdeles hafwa densamma i den konstitutionelle fonungen med den allmänna riksdagen, wid hwars sida endast står en sleswigsk landidag för hertigdömets enskilta angelägenheter, — der: om kommer naturligtwis hela frågan att wända sig, och icke mera om Sleswig:Holfteinnismens ursprungliga fordringar, fom äro upygifne; men frågans lösning skall ofelbart wäsentligen komma att bero på bela Europas politiska utweckling i närmaste framtiden. Segrar Ryssland i Ungern, winner Osterrike åter krafter och wisas de rewolutirnära rörelserna bestämt tillbaka bäde i Tyskland och Frankrike, då kan det knappast betwiflas, att Sleswig skall komma i en organisk konstitutionel förbindelse med Danmark af den beffaf: fenhet, som betingar begges sanna wäl och betryggar det danska språket och den danska nationaliteten för framtiden. Det är således af wigt för Danmark att funna afbida de europeiska förhållander. nes utweckling i allmänhet, och det är just en af de wäsentligaste fördelarne wid den nävrvarande wapenfilleftåndg:fonventionen i jemförelse med den sistl. år i Malmö afslutade, att den förre tillåter Danmark att wänta, utan att befara Sleåwig-Holfteiniåmens befä: stande, under det förbållandet efter den sednare war tvärtom. För det tredje är det en mycket wigtig punkt, hwarpå wi skola fästa uppmärksamheten, nämligen bestämmelsen i fredspreliminärernas art. 4 om arfsföljden. Dess ordställning framträder wäl närmast såsom ett löfte å danska konungens sida; men i denna, under ftors makternes auspecier antagna stipulation bar man ett bewis, att arfå: frågan äfwen ligger dessa allwarligt på bjertat och att Danmark, långt ifrån att wänta motständ, kan göra sig hopp om beredwillig medwerkan wid en till tidsförhållanderna swarande lösning of den: samma. För öfrigt wilja wi för närwarande icke upvehålla oss wid konventionens särskilta punkter. Wi wilja blott fästa uppmärkffams heten derpå, att Danmark genom wapenstillestånds konventionens artiklar 6 och 7 är tryggad mot att råka i den förlägenhet, som Malmösfonventionen beredde det, i det man i följd af denna å danffa fidan fann fig befogad att bona fide uppfylla alla fina för: pligtelser i hänseende till blockadens upphäfwande, de uppbringade skeppens utlefwerering o. s. w., under det Tyskland i hänseende till sina förbindelser inrättade sig helt och hållet efter behag. Genom Berliner-Konventionen är deremot blockadens upphäfwande o. s. w. betingadt af konventionens samtidiga uppfyllande å tyska sidan. Skulle nu wapenhwilans utförande möta vöfwerstigliga swärigheter — i tider, sådana som de närwarande måste man wara beredd på de besynnerligaste resultater — skall Danmark ej blott ingenting hafwa förlorat af dess närwarande position till lands och watten, 2 33 SI SA SS o 44W.