gen först frän Weichseln; Preussen har således, under det Osterrike förbinder fig med Ryssland och kämpar i förening dermed, att förs wänta ett krig med fin gamle bundsförwandt — förmedelst fin nya ställning till Tyskland. — J dagens nummer desavouerar samma blad ofwanstäende artikel och försäkrar med bestämdhet, att den ryska noten till preussiska kabinettet alldeles icke existerar. IVi tro of — tillägger det — med säkerhet funna pästä, att Preussens ställning till Tyskland och dettas nya ombildande ännu aldrig was rit föremål för förhandlingar emellan Berlin oc S:t Petersburg. Ryssland bar twärtom städse hällit fig på den ständpunkt, fom det straxt föreskref fig sjelf efter händelserna om wären 1848 och då öppet uttalade, nämligen, att förblifwa i sin egen fasta ställning och lungt äskäda de andra ländernas inre utweckling, få länge de icke beröra Rysslands eget område. Med afscende på danska kriget har Ryssland likaledes hittills icke öfwergifwit den ständpunkt, som det intog sistl. är. Det har i detta ögonblick wäl så mycket mindre orsak dertill, som underhandlingarne med Danmark just nu inträdt i det stadium, hwari utsigten till en tillfredsställande lösning är närmare. Wi hafwa derföre också allt skäl till den förmodan, att ryska flottan, hwars utlöpande wäcker sä stor fruktan, icke erhällit nägra offensiva instruktioner. Wi tro att detta beriktigande skall wara alla wåra läsare wälkommet. Toysklands ära och wärdighet fordra, att dess egna angelägenbeter blifwa ordnade af Tyskland sjelf. Preussen skall under alla omständigheter wärna om denna ära och sjelfständighet — denna öfwertygelse hafwa wi welat uttala i wär gärdags artikel. Wi glädja oss öfwer att se denna bekräftad genom nämnde grundsats, bwilken som wi emedlertid hafwa erfarit, äfwen erkännes af utlandet, och att intet försök till en inblandning blifwit gjordt. — Om fredaunderbandlingarne säger Deutfhbe Ref: Adi. erfara, att en dansk kommissarie uppebåfler fig här för att föra fredsunderbandlingarae med Tyskland till ett raskt slut. Från flera häll har man yttrat den fruktan, att Preuesen bar för afsigt att sluta en separatfred för fig ensamt. Wi funna wara öfwertygade, att Preussen, fom mål lidit mest i danska kriget, men ocksä först dragit swärdet för Tyskland, wid de närwarande fredsunderbandlins garne skall weta att wärna om Tysktlands ära fom om fin egen. Baden. Från Darmstadt meddelas: D. 24 Maj föreföll en sammanträffning med insurgenterne på gränsen wid Lautenbach. En folkförsamling skulle hällas, men förbjöds af hessiska regeringens president. Han begaf sig sjelf till stället; den församlade mängden gjorde motstånd, skjöt honom bakifrän, under det ban uppläste upyc rorsakten, och stympade hans lik med yxor och käppar på det mest rysliga sätt. Den honom åtföljande gendarm kastades ut genom ett fönster, men skall blott blifwit lätt särad, och tog flykten. Fri skarorne woro alla bewäpnade och kommo till en del från Hessiska Odenwald, der de icke funnit särdeles sompathi, omkring 600 man starka, till Oberlautenbach i Baden. Deras anförare war d:r Löbr från Worms. Det berättad att omkring 10,000 man infurgenter med 200 man soldater, fom förenat fig med dem, och under före gifwande att i följd af arundrättigbeterna det ide kunde tillätas be wäpnade folkförsamlingar i Baden, blefwo de af en kommissarie från provisoriska regeringen sända öfwer gränsen in på hessiska omr rådet till Unterlautenbach, der mordscenerne föreföllo. En hessisk officer, som ridit ut på rekognoscering, medförde underrättelsen till Heppenheim, hwarefter 2:dra bataljonen af 3:dje regementet fram: tågade med stormsteg och träffade på fienden på denna sidan Une serlautenbach. Denne öppnade elden och firade en underofficer och flera soldater. Elden besswarades nu, byen intogs och friskarorne jagades på flokten. De efterlemnade 40 a 50 döde; 107 togos tillfånga och fördes till Heppenbeim samt derifrån till Mainz; bland dessa befinner sig äfwen föreständaren för demokratiska föreningen i Färtb. Aa Mer rr fasfana AALtHternn Annsgende Het uYvVYyVrarifka