i dagen fram, som nog belöning har och delar rättwist, endast rätt man tyder den skylt förtjenstens ringa husdörr pryder, men fast enhwar till slut får rättwis dom, för sent belöningen dock oftast kom och mångengång man forst wid grafwen lärde att rätt förstå den hädangångnes wärde. Dock icke blott en dagens ordningsman, för hwilfen allt sin plats, sin reda fann, som wan att leda styrde allt till rätta, ett annat wärde, högre ock än detta hos honom fanns, han kände äfwenwäl jusst harmonien i en manlig själ emellan kraft. som blott för lagen skonar, och skönhetssinne som alltjemt försonar, och lisom för allt ädelt, rätt och sannt, få war han oc en rif representant af skönheten, ej blott i tal, men handling. Ack. ingen tid fan fafta fin förwandling utöfwer minneswården han sig byggt, den står i wåra hjertan lika tryggt, när throner störtas och når wälden falla, och om ben nya tiden mill till flut hwart ädelt namn ur jorden plåna ut, hans namn hos oss dock öfwerlefwer alla. Farwäl, Du trogne ädle riddersman! Din plats hos oss un ingen fylla kan med kraft som Din, talanger så som Dina, och wårsol mången blomsterdag skall skina ntöfwer höjderua mid Orefund, och stjernan mången stilla aftonstund stall blicka tårögd ned i wågens spegel, i och winden sucka i de hwita segel, förrän Din life här man finna fall, få bildninggrif, få ronren för fitt fall, en man of sullle, mannamod och heder, fom få fom Du wår samhållsordning leder. Men när ibland det grönskar upp till wår och mågen glad mot wålkänd brygga flår och ångbåtsröfen hwirsliar emot stranden och strömmen susar mellan soskonlanden, då sänder kanske Du med windens sus till oss Din helsning från Din werld af ljus, och när då ywällsol sjunker ned i wester med henne och Din fifta blick Du fäster på wånner, fom Du lemnat qwar i sorg, och på wår stad, Ditt kära Helsingborg. —4 AAAA —— Jnpasserade Resande: d. 15 maj, s:ske hr S. Henriquis: d. 16,