Helsingborgs-Posten – 28 april 1849, sida 2

—— ——— — D funde man dessutom lätteligen skönja. Så will det synas för wanlig zoologik ätminstone. Apropos, så adresserade jag mig till en herre, som war mycket korpulent, och som jag derföre slöt till borde wara mycket förständig? — Min herre biwistade förmodligen hr Lovens andra föreläsning, der wi fingo böra så mycket intressant om korallerna. — Jag förstär mig inte på något annat flag korall, än cinfors all, swarade han. Sjön fuger, brukar man säga, och jag beslöt att gå in ireftau: rationsrummet, för att skaffa mig en bifffief med löf och potatis. Wid samma dord der jag tog plats, satt en wälformad gestalt, som lät sig undfalla nägra italienska ord. Hon hade framför sig en tallrif föttrulader. Efter att bafwa gnolat några tafter af Stor: nello Trasteverino, hazarderade jag ett: wackra signora, ni har så ofta tjusat publiken med era rulader: få nu se om hr La Croir lyckas tjusa er med sina, — och som jag wid hennes sida upptäckte en Ba: zilisk, tillade jag hwiskande: jag wet rätt wäl att ni snart kommer att falla er Santa-Penco, men det fall ide hindra mig att äfven dyrka er fom ett jordiskt wäsende. Det fanns säledes äfwen helgon på denna maskrad. Till en annan qwinlig mask sade jag: — När tänfer ni demaskera er? ö — Jnte förrän i Päsk, swarade bon naivt. Dock nägot. Bordsdiekursen kom i gång. — Kwad rricker ni? fade en. — Ärminstone inte watten, för fom ni wet, är detta i oceanen salt. — Rå ni war wäl på Meyers konsert? Musifaliska akademiens Windischgrätz, Aftonbladets förfärline —unalkades i detsamma, arm i arm med sin wän Cronhamn.