Helsingborgs-Posten – 21 april 1849, sida 3

— Det är en sak jag inte känner, swarade hon litet fnurrigt, men hwad jag wet, är att det inte är katthafwet. Strax en reparti. Derefter började hafsfruarne att komma, den ena efter den andra. Wändande mig till en, fade jag: — Sxröna Amphitrite, ni har förmödligen kommit hit för att söka er Neptun? — Hwad angår det herrn, det? swarade hon med föga fransysk artighet. Ännu ett annat parti wägade jag en passent falla för Agirs döttrar. Men en ung wälmillig man, som tycktes hafwa personalfännedom, närmade sig till mig, och sade hemlighetsfullt: — Det är ta mig f—n bestämdt skomakar Söderlunds döttrar. Duschen begynte frän orkestern. Jag uppsände en bön till Apollo, att han måtte begjuta mina örhinnor med någon balsam å Ta Bruce Bey, få att de måtte få emot nötning od) fukt. Med tankarne helt och hället uppfylde af BrucesBey, trodde jag mig i de brusande tonerna förnimma en uppenbarelse af bang namn, och tänkte: bär är fråga om ingenting mer eller mindre än en magnetifering. Jag säg för mig det wackra Bruce-hufwudet, fom förwillat få mången qwinnas hjerta, jag såg denna tumme, fom ... Och i detsamma inträdde Dalman. (Forts.)