— Hamburg d. 10 April. Trupmarscherna till hertigdömena fortfara. — Hannoveranarnes förlust i träffningen wid Ulderup upp: gifwes till 250 man. i — Börfenhalle innehåller följande artikel: Hwad wille de danska krigsskeppen wid Eckeruförde, och hwad wilja de egent: ligen med kriget? Om det hade lyckats de danska krigsskeppen d. 5 Arril, att winna sitt ändamäl, så skulle ide den materiella för delen warit större än att 12 ft. sleswigholstenska kanoner, uppförda till hamnens beskydd, blifwit demonterade och 2:ne sandskansar för störda. J det stället hafwa nu danskarne förlorat ett linjeskepp och en fregatt med minst 120 fanoner, wid pass 1200 man äro dels dö dade, dels i fängenskap. — Eller skulle danska marinen ådagakigga sin makt och danska namnets ära förhöjas? Päföljden har blifwit det motsatta. Den betraktelse påtränger sig: war denna träffning ie en trogen bild af det utaf Danmark började kriget? Med sva penmaft infaller Danmark i hertigdömena, emedan desfa fattat det beslut att förswara fina rättigheter. Hwad fan Danmark winna i bändelse af seger? På det högsta taget ide mera, än hwad fom friwilligt war erbjudet. Hertigdömena hafwa trotts all owilja och uppeggande förblifwit trogna det förhällande, fom genom landsfursten förenar dem med Danmark, och att de äro goda bundsförrvands ter, det hafwa de wisat då Danmark genom fit krig med England befann fig uti djup förnedring. Kunde äfven Danmark genomdrifwa fin plan, att lösslita det band, fom i 500 år få nära förenat hertigdömet Sleswig med Holsten, få Mulle det dermed ide stärka, utan förswaga fig, derigenom att det hade förwärfwat sig ett uppre: tadt land i stället för en trogen bundsförwandt, samt ett hertigdöme, fom i hela fin bildning och fill twärtedjedelar of def inwånare är tyskt och aldrig mera blifwer danskt sinnadt. Åra fan Danmark aldrig winna i denna strid, då det icke kan förlita sig på egen kraft, utan på ryskt, swenskt och franskt beffydd. Men hwad skall följden blifwa, om Danmark i denna strid kommer att ligga under? Utom den i alla fall inträffande danska finansernas ruin oc) Jyllanos förhärjande, fanhända att blifva insoleradt till en östat utan bety: delse och fanske Danmarks totala undergång såsom sjelfständig stat. Wi lägga dessa betraktelser dem på hjertat, hwilka hittills hafwa ledt allmänna opinionen i Danmark. De uppegga danskarnes fas natism och tala mycket om Danmarks makt och ära. De ädraga fig derföre hela answarigheten, om Danmarks ringa makt belt och bället krossas och äran går förlorad. Annn är det tid att äterwända till besinning. Sleswig holstenarne äro icke oförsonliga. Om Dan. mark tillerfänner hertigdömena en lika vått att förswara sina lands: rättigheter, och afstär det från den wanan att behandla vHertigdö: mena såsom rebeller, emedan de icke wilja lyda danska folkwil: jan, — fin landsherre hafwa de icke wägrat en lagenlig trohet, — då skall en säker och warak:ig fred ännu lätt kunna bemedlas. — Männe icke den frågan skulle bod någon funna uppstå: På hwad rätts-grund bafwa alla de tyffa stater, fom gripit till wapen emot Danmark, blandat sig i denna twist? eller månne ide ett motsatt förhållande wore mera öfwerensstämmande med legitimitetsprincipen? Hwarjehanda.