Copttufiten 14. VV CU Below kom till Malmö d. 14 Aug. och ett par dagar derefter inleddes, under swensk medling, förhandlingar om nytt stilleständ, sedan danske utrikes ministern försigtigtwis spordt om den nu hade att göra med Preussen ensamt, eller det återigen fordrades rifsfö: reständarens ratifikation, i hwilket fall men ej kunde inlåta fig med preussiska fullmäktigen, man det förklarades att Preusfend ratififation skulle wara tillräcklig för traktatens giltighet. D. 15 hade v. Gagern kommit till Rendsborg som centralmaktens kommissarie i den slesw. holstenska angelägenheten och i denna egenskap hade han andragit det den konstituerande församl. i Kiel matte, på grund af fredsunderhandlingarne ajourneras på 14 dagar; antagandet af denna motion wäckte stor harm och föranledde Olshausen, som ej kunde genomdrifwa att man deri skulle motsätta sig centralmakten, trädde ur den prov. reger. Kommissarien hade det serdeles wärfwet att tillse det Below iakttog centralmaktens fullmakt. Förbållanderna woro Danmarf gunstigare än i Juni; ty ej blott England oc Swerige woro förtörnade öfwer Preussens hån: liga beteende då; utanFrankrikes oförtäckta förklaring hade oc haft fin goda werkan. Dock git ef intresset för Danmark få wida att nägon serdeles favör betingades det. Först wille mafterne fred för sig sjelfwa, dernäst de minst onda willkor för Danmark. För: bandlingarnes ledning å dansk sida uppdrogs åt Kammarh. Bille, danske gesandten wid swenska bofwet och kammarh. Reedz. Omden ställning armeerna wid stilleständets slut skulle intaga, om fångarnes och steppens frigifning, om skadestand för Juffa fontributios nen samt de andra bestämmelserna i förra traktaten war ingen stor meningsolikhet; men rörande 1, 6, 7 och 9 art. war omöjligt att komma öfwerens. J 1 art. fordrade Danmark, för att undgä ett winterfältäg, då ej fördel knnde dragas af dess sjömakt, stillestandet, som Preussen wille afsluta på 3 måa., förlängdt till 7. J 6 art. wille Preussen att i Sleswig skulle blifwa 3000 man förbundatrups par, med uteslutande af slesw. holstenska, samt i Holsten de regulis era sleswig-holstenska truppar, fom hörde till Wrangels bär, bwilfet Danmark motsatte fig. J 9 art. wille Preussen blott förpligta sig att anwända sina bona officia hos tyska förbundet, till att försätta Lauenborg i samma siällning fom före förbundstrupparnes inryckande, hwaremot Danmark pästod att Preussen likasawäl funnat taga fullmakt att bestämma öfwer detta bertigdöme som öfwer det andra. Största swäriabeten för öfwererenskommelse erbjöd 7 art.: Centralmaktens oförsyntbet att ålägga Preussen att yrka, det de lagar, som prov. regeringen utgifwit, skulle upptagas bland dem, fom skulle gälla i bertigdomena under stilleständet. Danska diptomas tien gjorde bäremot det naturliga inkast, att när det hette att here tigdömena skulle styras eftev bestäende lagar, skulle både prov. rer geringens och kungens lagar, bwilka sednare äfyfta de förras uppe bäfwande, wara giltiga, och konungen af Danmark kunde omöjligt i ett dokument, der han war part, anse sina lagliga bestämningar säsom ide gifna, oh deremot de mot fig riktade såsom giltiga. Detta inkast understöddes af de fremmande makterna, då det utgid ur monarkisk princip, att den rättmätige landsherrens lagar ej funde frånkännas juridisk giltigbet, äfwen om han ej wid deras utgifwande wore i faktisk besittning af landet. Below widhöll dock det af honom framlagda förslag, så att ännu d. 25 woro de öfrige art klarne oafgjorda och tycktes leda till underbandlingarnes afbrott. Men plötsligen fann han sig i allt, gick in på att de lagar, som utgifwits efter d. 17 Mars skulle upps häfwas wid ny regerings tillträde, hwilken (reger.) dock finge utfärda för händelsernas gång oumbärliga förordnanden, hwilfa likwäl ej kunde wara prejudikater för en blifwande fred. En separat art. stadgade att alla lagar, utgifna så i Köpenbamn som i hertigdömena annullerades, oc att posiförbindelsen skulle ätertaga fin reguliera gång. Åfwen förenade man fig i twå klausuler om personerna, ät hwilka regeringen skulle upptragas. Den alla diplomaterna förwånande beredw illighet bog Below att låta det komma till afgörande war få mocket märfligare fom d. 26, twå timmar efter traktatens afslutande, kom befallning att widhålla förslaget, hwarför man oc) mäns tade att fonungen af Preussen skulle neka ratififation, hwilket dock ej skedde. Sättet, hwarpå detta andra stillestånd slöts, belyser prenssiska kungens falska påstäende, att det första ej fem till ständ, blott af undseende för centralmaktens äuteritet. Det afslöts i tyska förbundets namn, ej i centralmaktens, och v. Gagern riksmaktens fommissarie, fick ej weta ett ord om förhandlingarne, utan mottog, förft då traftaten war undertecknad, nnderrättelse att nu war stilleständet slutit, utan uppgift em willkoren Å sillleståndets 10 art. heter, att Contrahenterna anhälla om Englands gar ranti för traftatens uppfyllande; men England infåg mer än wäl, att då det hade med Preussen att göra, kunde bet ej undwika fouflikter, fom lätt kunde föranleda krig, hwilket det tont a prix wille undgå och — innan stilleständet slöts förklarade