FFrirr-7 77t DrFU C (äiii FETT SHIFT TIE ftviu inkallas till hufwudstaden, emedan hela garnisonen skall som det påstås strida mot romerska republiken. Aterblick på det förflutna året. (Fortsättning fr. N:o 25.) Wi ha fett att Thiers, fom wid nationalförsamlingens öppnande stod wakt fom nationalgardist oc) ansågs för fina royolistiska tänkesätt för ewigt bannlyst ut republifens alldraheligaste, redan innan de rödes uppror med eflat blifwit invald i natienalförsamlingen femte andra reaktionsmän. D. 26 Juli uppträdde han mot socialisten Prondhon, hwilfen genom partiets intriger inkommit wid samma tid och un, dä hopp em roda republifens seger på gatorna förswunnit, wille fämpa for ben på lif och död i folkrepresentationens sköte. Denne ödeläggelseapostels förflag om de förmögnas beskattning med y af deras inkomster, hwilket ingrepp i egandes rätten skulle företagas af nationens legitima organ och bang wäg för nya räd: scener, förfärade alla egendomsbesittare. Det tal, hwari Thiers till fullkomlig eviz dens få afslöjade, det orättmätiga i Proudhons förslag, att han stod swarslös, till wann honom, reaftionen till fromma, stort anseende, lifsom Prondhon medelbart främjade den genom sitt förslags motivering, ty enhwar, fom egde något, skyggade för en republifanism, hwars prononcerade princip war, att all eganderätt war fec dan Februarirevolutiouen författningsenligt upphäfd och nu allenast tolererades, samt att gåldenärer blott af godhet betalte. Ett talande, bewis för reaftionens werande styrfa war det sätt, hwarpå den förmögnare uppträdde mot proletariatets foryfeer L. Blanc, Coufidiere och Barbes, de tilltrodde upphofsmännen till Juniupproret. Flera legioner af nationalgardet inz kommo med petitioner om att dessa folfförledare strart mått: fängslas och fällas under tilltal; i annor fall skulle de weta att sjelfwe skaffa fig rätt och framtida få kerhet för person och egendom. Nationalgardet mottog äfwen af sin chef, general Changarnier, försäfran om att det blott hade att lyra honom; ide nationalförs., samt aft han sjelf skulle organisera fin stab, emedan han i den spårat anarfiska es lementer; äfwen förberedde han det på en ny kamp med proletariatet, hwadan det förflarade fig redo att, på första order, kufwa hwarje revolutionsyttring. ÄÅn mer: bland proletärerne sjelfwa röjdes, då deras makt mar bruten, royalistiska böjelser, serdeles för dynastierua Napoleon och Bourbon, wäckta genom utskickades mutor; i två de folfrifaste förstäder upptäcktes en sammanswårjning, fom äsyftade, att arbes tarne i ett fredligt tåg med yminnor ech barn ffulle bege fig till nationalförs. och fordra slut på denna pinsamma belägenhet, genom att utropa hertigen af Bourbon fom kung Heunrif v. L. Blanes list att afwärja den hotande anklagelsen derigenom att han, för att få sken of orättwis förföljelse, fordrade det ej blott de till saken hörande after, us tan alla ang. Jnniuppreret ffulle tryckas — nog wisste han art hwad fom talade om hang brott blef tryckt, hwarföre hans sak ej kunde förwärras genom det helas tryckning — denna lift genemskädades af församlingens majoritet, fom förflarade fig tillräckligt upplyft af det redan framlagda. Undersöfningen företogs d. 25 Aug., utslaget blef att LedrusNollin frikändes, men Blanc och Ceussidisre dömdes till fängelse och tilltal för rätten. Oroligheter, hwarmed hotades, derest nationalförs. må gade antasta menskliga rättigheternas förswarare, uteblefwo. Blanc och Coussidie re fommo på flyften, emedan reger. först dagen efter ffulle låta arrestera dem — förs medligen för att gifwa dem tid att undkomma, ty, fängslade i Frankrike, kunde de blifwa farligare, än fria utanför dess gränsor. Under det så märkbara reaftionära tendenser yttrade sig hos alla folkklasser, framlades för nationalförs., d. 29 Ang. det nya författningsförslaget, hwari de fonz cessioner, som under rörelsernas första tid blifwit inrymda åt proletariatet, lidit be tydliga inskränkningar; naumeligen hade def förut billigade kraf att af staten förses med arbete förswunnit. Hur djupt man kände behof af inre lugu och war beretd att göra hwarje uppeffring derfor, wisade fig, di Cavaignac med folkets lifliga bi fall låt belägringen fortfara, utan att behöfwa göra det till en kabinettsfråga. Wid en blick på England under detta tidskifte, fe wi hur Nemefis will att brittiska regeringen twingas att med swärdet häfda samma principers rätt, hwilfas genemdrifwande den garanterat Danmark, men kringgått med skengrunder och undz slygter. Densamma reger, som upypställde den sats, att sleswigarne fritt skulle förs klara om de mille blifwa under fin laglige herre, eller ingå under en stat, fom ej hade anspråf på def besittning, den förklarade, genom suspension af habeagsforpus: aften, Jrland i belägringstillstånd, då folket wille utträda ur den för 50 sedan på twungna unionen. Chartisterna i England och Skottland reste fig för att uppnå friheten, fom kenungen of Danmark redan bewiljat sleswigarne, dessa chartister låt engelska reger. fängsla och afstraffa säsom upprorsstiftare. Wid upptagandet af berättelsens tråd från början af Aug., erfar man huru fom det blef Prenssens ech tyska förbundets lott att lida hån af samma fleswigz holstenska parti, hwars ärender de gått. Officerarne i den fleswigsholktenffa armeen hade neml., under owissheten om sakernas utgång, för att i hwarje händelse refers vera fig, afgifwit en protest emot det af partiet föreslagna upphäfwandet af perfonals unionen, och fordrade att proklamatienen af d. 24 Mars, enligt hwilken allt gick i kungens namn, skalle ega bestånd. Fruktande att de ffulte utträda ur armeen, mis jade partiet, äsidrsättande skammen, i tidningarne tingen i filt rätta ljus. Jroniskt yttrade det fin förundran öfwer att officerarne, efter att hafwa kämpat mot for nungens ar Danmark truppar, kunde tro, att de, fin ed trogna, stridde för honom och förehöll dem att de ställde sig fom om de tredde att kungen wore ofri, hwilket hywar menniska wisste wara en förewändning för upproret. Detta wäckte officerare nes harm met partiet och provif, regeringen. Denna hade äfwen en annan militäre omwilja att dämpa. Priusen af Angastenborg hade måft uppbära förewitelser af fri karechefen v Tann för sitt illa planerade angrepp vå Haderslev d. 29 Juni; upys bragt häröfwer klagade prinsen för Wrangel, fom förständigade prov. reger. att ges ust entlediga Tannska ech IJenfen-Tufdffa friforpserna säsom numera obehöfliga. Ster förbittring wäcktes hos Jensens korps, då den utanför Rendsborgs portar uns ervättades om att den ffulle lemna sina wapen och på jernbanor föras ut landet. Neger. nödgades, på några of landsförsamlingens medlemmars föreställningar, att ugna sinnena genom en swulstig tacksamhetsadress till friforpferna, fom mi lemnade kendsberg, förbannande en regering, som sä lönade den tyska sakens friwilliga örswarare. — ö