till residens, för att der hafwa ett centrum för planerua till ett slaviskt fejsardöme, få bestormade Honom Wienarne med böner att komma tillbaka till dem; de reaf: tionära, för att få stöd åt fina ordningsförsök, de revolutionära; för att bewaka hans fteg, att han sammandrog en här mot dem. Att han ej wille uppfylla Ungerns bes gäran, war naturligt, men ej heller ansags det rådligt, att han redan, genom att taga Prag till residens, öppet förklarade fig för Slaverna, och för fitt äterwändande till Wien uppsatte han sådana willfor för fin och den förestående riksdagens säkerhet, fom rörelsepartiet ej mille gå in på, hwartill fom att från alla landsändar yttra: des lifligt missnöje med Wienarnes revolutionära beteenden, och åtwarningar att fej: saren ej borde förtro sig ät dem. Under så fatta inre förhållanden, öppnades riksdagen d. 22 Juli af erkehertig Johan, hwilken kejsaren befullmäftigat härtill. På hans euträgna föreställningar och rifsdagens bestämda fordran bewektes kejsaren att återwända till sin residensstad, dit han anlände d. 12 Aug., helsad af borgerskapet med jubel, hwilket dock ej afskräckte orostiftarne från försök att störa allmänna lugnet. Nedan d. 23 Aug. utbröt en fame mangaddning bland arbetarne, fom måste med wapen dämpas af nationalgardet, fwars wid ett ide obetydligt antal upproriska dödades eller swårt sårades. General Cavaignac, åt hwilfen provisoriska reger. under Jnniupproret uppdragit diftaturen, en kallblodig krigare, fom inlagt stor åra i Afrifanska kriget, en man med redliga, oböjliga och äkta republifanska grundsatser, låt belägringsrillständet fortfara efter upprorets dämpande, underkastade pressen sträng censur och anställde underföf: ningar med alla, fom grepos med wapen i hand, eller hwilkas papper tagits i beslag. Det wisade sig snart att bäde Bourbonister, Bleanister och Napoleonister hade, om ej framkallat upproret, dock uppmuntrande blandat fig deri, i hopp att genom en to: tal omstörtning komma till wäldet. Om ej Cavaignac warit lifa god republikan, fom skicklig general och sträng diktator, skulle det nog lyckats ett af partierna; ty borgrarne, trötta af de repnblifanska gäsningarne, woro lifligt öfwertygade, att de oupphörliga oroligheterna skulle tillsteppa alla näringsfällor och hade gerna kastat fig i en dynastis armar, för att sjelfwe finna säferhet och på det Paris måtte åter i glansen af ett hof stifta lagar för moderna i Europa. Att de nu willigt under: fattade fig en diftator, republifens upprätthällare, hade ej fin grund i republikansk ifwer; man fann fig i hwad för ögonblicket ej kunde bli annorlunda; men att man i hjertat önskade annat. wisade fig deraf, att reaktionens män stego i anseende, mes (Forts.) dan deremot revolutionsmännen hatades.