densamma. — Ort sore ajresan stau tonungen paäallba tAVSS gesandten Abercromby de lifligaste förebräelser öfwer det eftergifr wande sätt mot Österrike, på hwilket England inledt bemedlingen och hwilket twingat honom att förnya kriget. — Enkedrottningen af Sardinien, Maria Christina, Carl Alberts företrädares gemäl, har d. 11 d:s aflidit i Savona, 80 är gammal. J Rom har d. 8 d:s Galetti blifwit wald till konstituerande församlingens president samt Canino Bonapart till förste och Mose till andre vice president. Matland d. 14 Mars. Från Verona framrycker tredje ar meekorpsen under gen. Haynan, oc) från Udine äro 36,000 man i anmarsch. D. 21 skola fiendtligheterna börjas. Sardinska ministeren har utfärdat ett manifest till det civilis serade Europas folk. — Sardinsta armeens styrka uppgifwes till 90,900 man. Konungens of Neapel ultimatum skall uti ett d. 7 Mars i Pas lermo under franska och engelska amiralernes närwaro hållet mini sterräd hafwa blifwit förkastadt. ———————— Aterblick på det förflutna äret. : (Fortfättning fr. N:o 23.) (Ett angrepp d. 20 Aug. af det aristofratiska preussiskt finnade borgerskapet i Charlottenburg mot den demokrat. tystsinnade klubben, werkade en håämddemonftraz tion af demokraterne i Berlin: barrifader nppkastades och en deputation, beledsagad af en wäpnad massa, som stormade inrikesministerus hotel, fordrade amnesti för alla politiska förbrytare och ministrarnes afskedande. Borgrarne woro emellertid fnart i gewär och fufwade detta försök att införa anarkien. Tilldragelsen begagnades genast till reaftionens fördel; minifteren föreslog för national-förfamlingen, att inga folfsamlingar finge hållas utan pelisens samtycke, och ingen wid dem, wid fängelfeftraff, få insinna fig bewäpnad; dock fann man ej ännu rådligt att disfutera detta förslag. J alla österrikiska fejsardömets landsdelar, undantagande Tyrolen, woro fFrigi: ffa rörelser. Radetzfy, som fätt betydliga förstärkningar, opererade i Jtalieu med stor fältherreskicklighet, så att segren började förklara sig för österrifiska wapnen. J Ungern, hwarest Croaterna under Jellachich alltjemt ryckte framåt och nästan wid alla tillfällen wunno afgörande fördelar öfwer Magarerna, började man båf: wa för en fiende, hwilfen i början omtaltes fom en barbarisk, odisciplinerad hord af rebeller, och fom derföre lätt sfulle besegras. Ungerska rifsdagen widtog frafts åtgärder, derwid isynnerhet ledd af Kessuth, en man af slavisk börd, utan någon serdeles adminiftrativ talang eller djupa infigter, men genem sin dristighet och en mägtig naturlig wältalighet wäckte han öfwerallt entusiasm. I regeringen deltog han fom finansminister och i denna sin funktion wisste han ej bättre medel att bo: ta landets kräfta, än att oupphörligt utgifwa pappersmynt; sednare bekläddes han med diktatorisk makt, fom öfwerallt åtlyddes med förtroende, men fom ej utöfwar des med den fraft den hotande faran fräfde. Den 12 Juli yrkfade han på utffrifs ning af 200,000 man och bewilln. af 42 millioner gylden till frigets fortsättande; båda biföllos. Tyska bladen tröttnade ej att berätta hur skamligt det krig war, fom Slaverna förde mot Ungern, Hurdan wäldsgerning det war af ett folf, utan minsta sken af rätt, att wilja tillwälla sig enwälde genom en annan stams förtryck, ech hur den stråt, Jellachichs arme teg, bar spär af brand och plundring. Hwad det sista angär, bekräftar det sig icke, att Croaterne wisat större grymhet mot Magyarerne, än twertom, hwarest magyarerne hade matt; och sednare mid Wiens inz tagning begingo Jellachichs trupper längt ifrån sådana skändligheter, som Wiens pöbel, utan höllo twertem god manstuft, hwarföre dessa tyska historier höra till samma sagocyfel, som de nordtyske bladen diktade om danskarne. Hwad det ffamli: a Slavernas krig anbelangar, få är det en äkta tyft lögn, fom ej tres ar andra än tyskar, hwilfa anse enhwar, fom hyser elika åsigter, hafwa orätt. Förut ha wi fett att Ungrarne wero just de, fom började upproret, och det blott för att lösrycka fig från kejsardömet samt bringa Staverna, flertalet af inbyggarne, under ofet. Vewis på den illslughet, och med hwad afsgter ungrarne förde detta krig, gifwer Kossuth sjelf wid handen. Den 21 Juli, wid riksdagens förhandlingar om under: stöd åt Österrife i det Jtalienska kriget, gjorde Kossuth, tweremet de radifalas for: dring, att tillbakakalla de ungerska trupperna I Jtalien, uppmärfsamma på att det wore cfloft, ty deras antal woro 10,000 och Slaverna skulle då säfert äfven tills bafafalla fina 35,000, för att wända dem met Ungern. Twertom war hans me: ning, som ock rifsdagen biträdde, att gifwa Osterrife än större trurphjelp mot 3: talien, till def man besegrat Croatien ech wunnit styrka att föreskrifwa Österrike frepswillkor, bwarwid äfwen Lombardiets och Venedigs oberoende, met deltagande i Österrifes statsskuld, skulle tryggas. Alltså: hwad Tyskarne åsyftade i Sleswig, det arbetade Magyarerne på i Ungern: att göra sig till enwäldiga herrar i lan: det, på befoftnad af dess urfprungliga befolknings nationalitet: dessutom mur det Mar gyarernas afsigt att få österrifiska fejsardömets öde i fina händer. Den slawiska folfresningen war emedlertid det, som ensamt sammanhöll den sterrikiska staten, tv medan Ungern mar i färd med att totalt afskilja sig från den, enem fonftituerandet af en blett persenalunion, arbetade anarfien i Wien rastlöst på att tillwägabringa ett få rättslöst tillstand, att upplösning af sig sjelf mäste inz träda. Reaktionära yttringar pppade fig wäl redan bland det orvade borgerffapet, men derigenem fick akad. legionen blott tillfälle att än mer reta poblen, som ftändigt: ökades af nya tillströmmande skarer ech med wapen öfwade tyranni mot alla, hwilkfa antingen misstänktes som reaftiensmän, eller på hwilkas fonto den wille lefwa. Minifteren Pillersdorf hade med ädel patriotism beflädt sitt wådliga fall, att une der fejfareng frånwaro på egen hand söfa sammanhålla denna skröpliga statsmaschin; der tenlarknöÖ Tmsdmfso5e rtilrider. afträdde den och efter mycken möda att finna