Helsingborgs-Posten – 3 mars 1849, sida 3

Palmerston, ifrig att få fred afslutad, antydde Danmark att det kunde wänta ett förslag af honom sjelf, hwari tillika fredspreliminärerna skulle uppgifwas. Wisserligen — medgaf han — kunde parterna ej twingas att antaga det, men på deras swar skulle ankemma hans beteende wid medlingen. Fastän danska kabinettet omständligt uppsatte grunder mot Sleswigs delning och bewisade att arfsföljden är lifa för Sleswig och fonungariket, utfärdade han d. 23 Juni sitt utkast för ftille: ståndet, hwari företogs twå alternativer, utaf hwilka fungenshertigen hade att wälja ett, hwarefter Sleswigs framtida ställning skulle beftämmas: antingen kunde hertigdömet delas efter nationalitet, då kungen säsom hertig af Sydsleswig blefwe medlem af tyska förbundet, och arfsföljden ölefwe lika med Holstein, hwarz emot Nordsleswig genom succession och sonveränitet förenades med Danmark, eller funde hertigdömet bli odeladt och hafwa en med Holstein gemensam styrelse, men blefwe ej en dansk landsdel eller lydande samma successionslag som Danmark. Det preussiska kabinettet, fom genom det swenska fått del aj danska förslaget af d. 10 Juni, afsände grefwe Pourtales till onungen af Swerige med ett förslag, som öfwerensstämde med Palmerstons Den 2 Juli ingicks wapenstillestånd på 3 mänader, hwari Danmark måtte gå in på åtskilliga afwikelser från fitt förslag: äfven pelitiska fångar skalle frigifwas; de uppbringade skeppen skulle utlemnas 10 bagar efter stilleständets ratififatien, i frället för först sedan ersättning wunnits för fontributionerna; hertigdömena sättas under en interims-ftyrelfe, i stållet att hwar sick sin, wald af de resp. parterna, och begge armeerna intaga den ställning, de hade d. 27 Juni, i stället att Sleswig utrymdes af begge parterna, under den tid, fom ätgick att ordna Sleswigs institutioner med affeende på nationalitet. Danska fabinettets försöf, att få erfändt skillnad mellan förbundslandet Holstein och danska hertigdömet Sleswig, misslockades. Lanenborg, hwars förwaltning tyska förbundet bemäftigat fig, skulle sättas i samma skick, fom före förbundstrupparnes inryckande. Då stilleständet war behörigen af de resp. makterna ratificeradt, fattades blott eu formalitet, att gifwa det laga kraft: underskrifter af de krigande makternas härförare. J detta ärende afgick grefwe Pourtales till Wrangel och kammarherren Reedz till Hedemann, försedde med behöriga fullmakter. Men Wrangel nekade uns derskrift. Brittiska och swenska gesandterne skyndade öfwer till Jukland att göra Wrangel föreställuingar: förgäfwes; han mottog dem ej, utan fordrade genom sitt ombud det 3000 man förbundstruppar ffulle awarstå i Sleswig och förbehöll sig Riksföresåndarens ratififation. Detta wäckte allmän förwäning; Palmerston uppe manade danska regeringen att, icke dess mindre, förhålla sig moderat och, öfwertygad att Wrang ls djerfhet eusamt hindrade traftatens uppfyllande, begärde i Frankfurt hang afskedande. Mindre fänslan af pligt än missnöje med traktaten torde dock haf: wa ledt fongl. regeringen wid detta steg. Ånnu mer: gen. Neumann fom den 17 Suli till Wrangel, att återtaga förbudet mot traktatens uppfyllande. (Men af händelsernas gång tyckes man funna sluta det Wrangel följde instruktioner från hös gre ort, der man wille göra till fin pligt att sluta stilleständ blott med vifsföreftånz darens samtycke.) (Fortsättes.)