Uterblick på det förflutna året. (Fortsättning fr. N:o 15.) Danfka armeen följde den retirerande fi:nden in i Sleswig, hwarest Aabenraa vid Haderslew besattes utan swärdsslag. Den 28 Maj war beftämd för ett före: i tag med de mest lefwande fördelar för danska armeen, cch sem, derest det blifwit utfördt innan Jutländningarnes klagemäl framkallade det och innan fienden fått fi fast fet, fom han, om ej ryska noten mellankemmit, i Maj torde haft, utan tvifwel skulle warit af god werfan. Jnnan Wrangel började lemna Jutland, war nemz liaen beslutadt att angripa fienden från twä sider: Nordifrän skulle en dansk trupps ifrelning gå öfwer till Helgenäs och anfalla Wrangel; i Sundewed skulle de före bundstrnppar, fom stedo under gen. Halfett, öfwerrumplas. Men dä man i Kör penhamn erfer Wrangels aftäg, sändes strart ilbud, att fontramandera anfallet. Man pästär att kuriren gedt funnat inträffa innan striden började, men kem först tå den mar i full gång. Om detta. är sannt, om man welat unna danska armren en seger innan wapenhwila inträdde — hwad weta wi? Neg af, d. 28 ryckte oms iring 8000 man ini det Sundemwedffe och Meg mid Nybel den öfwerlägsna fienz den. — Wrangel beslöt att hämnas nederlaget genom ett flag, fom skalle stå d. 5 Jnni, fenungens af Hannower födelsedag, ech äsyftade intet mindre än att afskära danska styrfan från Ms och intaga ön. Han anföll de 10,000 man starka dans skarne med förbundstrupparne och 8000 prenssare, inalles ätminstone 18,000 man, men mäste med ster manspillan draga fig tillbafa. Twå dagar härefter led högra flen-orpsen under öfwerste Fuel wid Heptrup ett nederlag — den swartaste fjäck i fälttåget. En mnäl förskansad afdelning öfwerrumplades af Tanns friforps, fom teg en kanen — den enda fem förlorades i hela friget — ech danskarne, lemnade i sticket af en närstäende hufwudkerps, måne i ocrdning fly. Resultatet af under seklin gen öfwer denna affär fom aldrig i dagen. Då te stipulerade fredswillforen förkastades af Danmark, bemyndigade före lIundeförsamlingen Wrangel att åter besätta det utrymda Sleswig. Feorkuntsrege ringarne uprferdrades att utgöra fina fontmgenter. Midare förklarade tyska nas tior alförsamlingen sleswigska Rtan för tyska nationens angelägenhet och ferdrade att energiska åtgärder skulle träffas, för att göra ett slut på friget, samt att bertigs dömenas rätt och Tysklands ära skulle häfdas mid en blifwande fre, Si refte fig Tyskland än starfare met det swaga åt fig sjelf lemnade Dans mark, då, med Englands medgifwande, Swerige deltog i medlingen och nya förs landlingar börjades i Malmö. Under swensga och danska fonungarnes fammans kemst der, d. 7 Juni, framlades ett ftilleftåndsförflag. fom swenska fabinettet biföll och lefwade understöd, men lät fin werksamhet bero af de garanterande makternas beslut. Fårslaget fommunicerades äfwen England och Ryssland. Men en plötslig förändring hade emedlertid inträdt i magternas stämning, fom nedsleg hoppet om bättre willfor, hwarmed man smickrat fig. Medan folfet gladde fig öfwer ryska flettans anfomst och lyssnade till ryktet om dess fraftiga hjelp, ja att ryska friggings: fartyg inlupit i Kielerfjerden och börjat bombardera, war werkliga förhållandet ans nerlunda. J sållet för de efta upprepade uppfordringar till Danmarf att ej uppe gifwa sin rätt, hördes nu de enträgnaste föreställningar om, att icke med egenfins nighet förlänga frigets fasor, utan under hwarje omssändighet föfa fred, och det saknades ej wänl ga winkar om, att akta fig det ide i London slöts fred, utan att taga Danmark till räds. Segren den 28 förbättrade ej ställningen. Det lades Danmark till last, att det gjort anfall, då saken låg under afgörande ech då det berde wisat fredligt finnelag, men ej wällat nya blodsutgjatelfer genom ett obetänfsamt företag.