Helsingborgs-Posten – 24 februari 1849, sida 3

i (Jnsändt.) Annu några ord till Oresundsposten och Corre: spondenten i Landskrona. Enär Jns. ide fan berömma fig af det ädelmodet, att i lifhet med få många andra anwända fina penningar för att uppehalla tidningsblad, hwilkas fyftemål fy nas wara att upphäfwa all bestäende ordning, införa pöbelregemente och lofsjunga urpror od) revelutiener, har han ide förr än i dag (d. I Febr.) och det händelfe wis fått weta om, att Oresundsposten sökt fmara vå hwad Jns. andragit med an: ledning af nämnde tidnings anfall mot Dekter Wieselgren, och ber derföre allmäns heten ursäkta, att Inf. dröjt att bemöta Oresundspestens i wanlig lättfärdighet hopfomna swar. Oresuutspesten, fom i N:o 3 griper Inf. an, har icke haft ett enda ord att säga till förswar för sitt gemena anfall mot Doft. W., utan helt enkelt genom sin tystnad i den delen erkändt, att hwad Jns. yttrat mot Herr Sturzenbecher och för Dcektor W. har fin fullfomliga riftighet: men emedan det måste fofta på, att icke få i fred och utan gensägelse budflänga hederligt folk, få skulle Jns. nödwändigt häpsas ech det med bejted, genom att helt simpelt göras till lögnare. Det märrsta är att Herr Sturzenbecher, för att nå detta mål, sjelf begagnat lögnens mar pen. Eller säg mig: hwar finnes i min artikel ett enda ord, hwarmed fyrfoher: den i Landskrona angripes, eller skugga kastas på någon af presterskapet derstädes? Herr Dekter W:s utmärkta gafwor och presterliga duglighet äro så allmänt kända och erkända, att de mift ice behöfwa upphöjas derigenom, att andras duglighet och gäfwor nedsättas Härom har icke heller warit fråga, utan om den likgiltighet för effentlig gudstjenst, fom inom Landskrona sauhälle synes wara rådande. Att en sadan lifgiltighet derstädes uppenbarar sig, har Jns. sökt wisa derigenom, att han erinrat om ett faktum, som han hwad siund fom helst är i tillfälle bewisa, neml. att aftonsångsgutstjensterna på år och dag (detsamma fom på längre tid), räfnadt tillbafa från Juli månad 1848, icke kunnat hällas af total brist vå åhörare. J fall Correspondenten gör denna uprgift till osanning, så skall Jns. bewisa hwad han sagt. Hwari ligger då osanningen? Jo deri att Inf. nämut Kronos bergs regemente, i ftället för Jönköpings, ett misstag få litet inwerkande på huje wudsafen, att båda dessa namn gerna kunnat wara borta eller utbytag mot epitbes tet: främmande, utan att derföre det anförda faktum fan undanrödjas. Men ligger häri ett anfall mot presterskapet i Landskrona? Hwarje söndag fammans ringdes till Aftonsång, den förut i tidningen uppgifne predikanten infann fig i rät: