molIomilli. Tyslsklt, VITELLIUS P3 t 4477 ) ) m!! beten od) uttränga slaviska spräket. J Ungern ha Magyarerna, Jå mill. starka, förenat fig med 3 mill. Tyskar att fufwa all natios nalitet hos de 5 mill. Slaver, som bebo landet, hwars privilegice rade herrar Magyarerna äro. Till och med i de rent slaviska Eroatien, Slavonien och Dalmatien söka Magvarerna intränga sitt spräk föratt stadga sitt wälde och qwäfwa den, isynnerhet i Böhmen, upp: spirande slaviska literaturen och Slavernas bemödande att upprätt: hålla fin nationalitet. Under den revolutionära rörelsen föfte Mar gyarerna att bilda fig till en sjelfsändig stat under österrikiskt Of er: herrskap; Slaverna motsatte fig bäde befästandet af Magyarernas wälde, och en del of def stams uppgående tyska enbeten genom Böhmens indragning derunder, få wäl fom oc österrikiska monar: fiens styckning genom att Ungrarne ställde fig oafhängigt wid sidan af den öfriga staten i en blott personalunion. Slaverna önskade en federativ fat, hwari nationaliteterna och individerna hade lika rätt, utan något beroende af ett tystt enhetsrike. Denna önskan war äfwen kejsarens. Tyskarne i Böhmen söfte nu motwe rfa dett; ge: nom föreställningar och mutor fingo de samlad en okunnig hop, fom i Slavernas namn walde deputerade till riksförsamlingen i Franfs furt, hwilfen ocksä utan omständigheter mottog dem fom representanter för Slaviska befolkningen i Böhmen. Dä keisaren flydde frän Wien, war hela slaviska befolkningen intagen af harm öfwer de kränkningar, de ledo af Magyarerna och enhetstyskarne. J Wien fruktades derföre straxt att kejsaren skulle taga fin tillflykt till Böhmen, för att derifrån med wapenmakt bes kämpa demokratien i Wien. Alla, fom hade något att förlora wid ctt borgerligt frig, förenade fig att enständigt anmoda kejsaren återse wända till Wien, hwilket han dock afslog, med mindre de honom aftwungna koncessioner annullerades, och honom lemnades fritt bruk af alla medel till sitt beskydd. Blott republikanerna, pöbeln, fom refryterades med från alla fanter inströmmande wagabonder, och afademiska legionen, fom ständigt ledde upproret, gladde fig öf-. wer detta goda tillfälle att öka oredan, fom d. 25 Maj, då mini: steren wågade förordna legionens upphäfwande, öfwergick till blo: tiga crcesser; ministeren mäste ätertaga förordningen och aflägsna militären — hwilket ännu mer stegrade öfwermodet. Ungern hade, af fruktan att kejsaren skulle söka biständ hos Czecherna, kraftigt uttalt sig mot att han tog sitt residens i Prag, hwarest folfet wille med öppna armar mottaga honom. Att han stannade i Tyrolen afwände dock ef fruktan. Den 25 Maj började i Jllyrien en emeute för upprättande af ett fydflar viskt rike, beftående af Slavonien, Dalmatien, och banatet CEroas tien. Wid samma tid, som en deputation afgick till kejsaren, att bedja om understöd till detta företag, waldes Banen af Croatien, Jel. lachich, till dess ledare. När dea omständigbet att Jellachich, fom med sallenhet för äfwentyr förenar djerfhet och trotsar hindren, das gen efter Metternichs fall utnämndes till Ban, ställes i förbindelse med att ban mottog den erbjudna ledningen af upproret, fom han med fasthet genomförde, oaktadt kejsaren förklarade honom för rebell och att slutligen alla hans tillgöranden godkändes af kejsaren, tyckes man funna inse, att Wienerhofwet straxt warit betänkt på att ut nämna Jellachich, för att göra en kontrarevolution. Wid samma tid uppträdde Böhmen mot germanismens ingrepp; i Prag uppräte tades en yroviforiff regering, fom likaledes sände deputation till Jnsbruck att winna kejsarens sanktion. Då kejsaren ef, utan att wäcka Tysklands förbittring, kunde öps yet förklara fig för de slaviska rörelserna, och armcen stod under mi nifteren, fom förde en interimsregering och endast kunde upprätthålla lugnet genom wisad tillgifwenhet för tyska enhetens sak, få hände under denna allmänna förbittring, att hären fom war regenten tros gen, omwändes af bang motståndare, i band namn oc med hang samtycke, att flå hang trogna anhängare. Så gick det till i Prag — 22