organisationen är redan slutad och de i detta atseende widtagna At: järder skola ofördröjligen sättas i werkställighet. — Sinnesfrämnin qen härstädes är nedtryckt. — Enligt berättelser från Prag af d. 26 Jan,, skola alla i Böfs nen warande truppar hällas marschfärdige, emedan de äro beftäms de till Jtalien. — — —— Aterblick på det förflutna året. (Fortsättning.) Medan nationen, representerad af dessa stortaliga omftörtningsde män, spelat enwäldsherrskare i Frankfurt, led kungen af Preussen härda förödmjukelser. Den entusiasm han wäckt genom förefpegs lingen om Tysklands enhet, wände fig mot honom sjelf, emedan den funde realiseras endast genom hans uppoffring af-fin fouveränitet, och allwarfamt fordrade man uppfyllandet af de koncessioner, Han få gifmildt gjort. Han hade under första stormande rörelsen i fina wanliga obe stämda uttryck, men dock få tydligt, att det war bindande för en kung af tro och lofwen, lofwat preussiska Polen oafhängighet; men i stället wille ban, sedan han något hemtat fig, göra fig behaglig för Tyskland, genom att draga storhertigdömet Posen in i tyska för: bundet, ywilfet orsakade en strid, fom slutades med att de landödes lar, fom förnämligast beboddes af tyskar, skulle lyckliggöras med in: forporation i förbundet, hwilket de hittills warit utanför. — Afwen hans förklaring, att Preussen skulle uppgå i en tysk enhet, som han sjelf wille träda i spetsen för, wäckte harm i Sydtyskland. Det ö: sterrifista hofwet, fom genom tidningarne slungade bannstrålar mot honom, lät fig ej nöja med hans wanliga ursäkt, att det heta war ett missförständ. Åndtligen hade ban i fin förlägenhet wetat alt wända allmänna owiljan öfwer militärens anfall på folket mot fin broder prinsen af Preussen. Prinsen måtte fly. Dessa omftändigs Heter satte honom i ständig oro, serdeles det sednare, då det bat, fom kastades på tronföljaren, äfwen drabbade hans dynasti. Då han efter flera ministerskiften slutligen i ministeren Camps hausen fann ett kraftigt biständ, war hans första bemödande att få prinsen tillbaka, under föregifwande att hans närwaro wore alldes lies nödig wid folkrepresentationens öppnande d. 22 Maj. Då det blef bekant, att ministåren gått in härpå, uppstodo allwarsamma Do roligheter i Berlin, men Camphausen hade kraft nog att taga få stränga mått och steg, att upproret undertrycktes. Dock wågade prins fen ef inträffa wid öppnandet, utan fom förft i början af Juni, då man få wäl beredt honom wägen, att de enstaka yttringar af mit: hag och den köld, fom wisades honom i nationalförsamlingen, upp wägdes af borgrarnes bifallsrop, fom wunnit så myocket i styrka, att han nu ej har att befara något anfall af allmänheten. Förhällandet till utlandet antog alltmer en hotande karakter. Att fora ryska härmassor samlades wid rifets westliga gränd, orda: de kungen ej, ty wäl kunde han antaga, att om krig blef, gällde det mer hans upproriska undersätare än honom, och derigenom kunde han fä tillfälle att fufwa dem och insätta den monarkiska principen i fina fordna fulla rättigbeter. Kriget mot Danmark hotade att bli farligare, än han påräknat. Sjöstäderna fågo deras skepp upp: bringas, deras hamnar spärrade och deras wälständ hotadt i striden om en provins, hwars inkorporation i Tyskland tilläfwentyrs kunde för lång tid hafwa menligt inflytande, då Speditions-handeln lätt funde flyttas från dem till denna provins; lifligt missnöje yttrades. Till dessa missöden för kungen sällade fia ännu ett — och det wärrsta: Nationalförsamlingen öppnades d. 22 Maj. Den betta, hwarmed walen bedrifwits, hade sammanfört de mest olikartade cles menter, hwarför den ej kom till sämja under hela sin tillwaro, utan läg i ständig kamp sinsemellan och med regeringen. Majoriteten war oduglig att debattera en grundlag, men förkastade ide defmin dre konstitulionsförslaget, för att sjelfwa genom en kommission ut arbeta ett nytt till antagande af regeringen, och föreskref minifteren lagar att styra efter. Många stodo i förbindelse med de täta gas tu-tumulterna, fom alltid funno förswar hos församlingen och frame höllos fom folkets twungna kamp för den botade friheten, fom dock njöts af den lägre befolfningen i fådant öfwermått, att de wälfinnade och förmögne hade att befara angrepp på lif och egendom. D. 15 Juni fom det till uppror, anstiftadt af republikanerne, hwar under tyghuset uppbröts. Fastän de horder, fom derur tillgrepo war pen, ej woro i stånd art genomdrifwa fina republikanska anslag, lycfades det dem dock att få militären aflägsnad från Berlin. Då fungen ej mer ansäg fig säker och ide war mäktig att nu betwinga anarkien, tog han fin tillflykt till Potsdam. och omgaf fig der med pålitliga truppar, för att i stillhet förbereda reaktionen. ZU