ban grefwinnan komma ut ur hotellet med paketerna i famnen, lägga dem upp i wagnen, stiga upp och resa. Han tog en fiacre och följte efter. Efter flera omwägar begaf bon sig till en dentist wid namn Stewens på nya Luxembourggatan; der lemnade bon pateterna, bad betjenten att förwara dem till def bon återfommit från ett besök, fom bon bare att göra och gick åter ut. Bokhällaren, som följde henne had i häl, steg nu in, anbefallde betjenten att ide lemna ut warorna, och skyndade fig att ånyo förfölja grefwinnan. Han fig benne inträda hos en bundtmakare på Viviennegatan, och hos andra handlande, der hon gjorde uppföp. Så snart hon bade wändt ryggen till, presenterade ban fig för bodegaren, underrättade honom med nägra ord om den stora damens manöver, och återbes gynde fin furs. Men under det han sälunda war sysselsatt att gifwa goda råd, fick grefwinnan på en gång försprång och förswann. Den andtrutne bokhållaren återkom till magasinet od brråttade fina äfwentyr. En annan skickudes genast till dentisten för att Pim fäfra fig om warorna, och den förstnämnde återtog wägen till hotellet på madelainegatan, utan mycken förhoppning att der möta sin grefwina. Emot förmodan befinner bon fig likwäl här, och ban uppfor: drade henne att följa med. Hon gjorde några imvändningar, men slutade med att begifwa fig med bonom till magasinet. Der beklagade hon fig bögljudt för husbonden öfwer bokhällarens owärdiga förfarande och fade, att om de wille hafwa penningar, behöfde de endast gå med henne till hennes korrespondent vå nya Viviennegatan, der räkningen skulle betalas på fläcken. Man biföll naturligtwis med gladje bennes begäran; en bofhållare åtfföljte benne ånyo till det angifna buset. När de iommit till porten, bad bon henom wänta ett ögonblick, inträcde ensam och fade några ord till portwakten, som genast slog igen porten.