ff HERRE VI till MWåra ftörfte stjernor ha gått neder de fom ledt of uti sångens ljug, och för hjeltarna i diktens leder döden är från år bereder nya salar i sitt riddarhus. Ha wi ej med sorg fätt afsked taga af Franzen och Geijer och Tegner; ej wi fylla deras plata, men klaga, då wi läsa sångens saga, att ej deras rum är funnet mer. De som igenleft från bättre stunder, Terkel Knutsons Skald, det sista stöd för den sångarwerld, som nu går under, Siaren från Astolfs lunder, de ha tystnat, som dem anden bjöd. För oss små, som fylla återstoden från en tid, fom diktade och brann, harpan har en tärpil blott wid floden. Endast Braun är nu på moden, ingen enda fittlar få fom han. Ty publifen, blott för profan waken, endast pojkstreck nu i fången tål; ten fom få förftår den swenska smaken, minner pengar, hufwudsaken för fin sångmö cd) fitt ryktes mål.