Från slutet af Mars hade utan med for ifwer börjat ordna det tyska enighetswerket, men på sädant sätt, att derwid föranleddes en grundlig oenighet; och redan då förtjusningen ännu war som störst, kunde en med werkliga lifwet förtrogen observatör lätt inse omöjligbeten af denna stora enbet. Jnom kort skulle Tyskland wara deladt så, som det aldrig förut warit. Tyskarnes benägenhet att wilja ordna den mest heterogena massa under ett system, och det stora sjelfförtroende, att anse fig i ständ att utföra bwad de nilja, har kommit dem att förbise de hinder, som lägga sig i wägen för realiserandet af den wisserligen wackra och lockande ideen om alla tyffa staters reduccring till ett stort, enigt Tyskland, fom midt i Eur ropa och starkt få till sjös fom lands, skall frå såsom jordens första stormakt. Men stället för att taga omständigbeterna, fom de för vete fig i werkligbeten och derur läta de politiska förbällanden lugnt utwcckla fig till sitt åsyftade mål, utgick man frän ensidigbetstberorier och uppställde ett konstigt system, hwaruti man med wild wille ine passa de mångfaldiga stridiga förhällanden fom af ingen jordist wilja läta sig ombilda. Stater, med stora, hos solken djupt ingrodda olikheter i seder, intressen, retigion och — pwad mer är — uti spräket; stater, bwars befolkning ej under gemensamt hotande krig, ja ej en gang i sjelfwa upprorsmomentet kunnat förneka sin indi: vidnalitet, uran yttrat den i ömsesidig bitterhet; stater, hwaraf några äro få mägtiga, att de redan erfännag fom stormakter och hafwa en afgörande röst i Europas wigtigaste poli tiska mål, och andra få obetydliga, att deras truppkontingent ej utgör 300 man; stater, hwaraf nägra flå under Hohenzollerns, Habodurgs och Witteldachs kungliga skydd, och andra ligga obemärkta under Waldecks, Reusss och Lichtenstems warjo, dessa har man trott sig samla till en enighet, hwari all particularisme skulle gå under och de stora med de små böja sig under en makt, tillagd en personlighet, som antingen förut warit utan all makt och derför snart, äfwen af de swagaste skulle anses för en ansprakssull parvenu, eller fom redan besitter stor makt och derwid far en afgjord öfwerwigt, medan de som hittills warit dem jemngoda, nedsjunka till lika underdänighet som de swagaste! Också saknar detta system all sammanvällning, äsyftar idel motfår gelser, en maftig demokrati wid sidan af en storartad Monarki! Det lider wäl intet utmifwel, att ju Tyskland får erfara, att det ånyo lagt fig i furstarnes bojor, sjelf upplöst fig i ett par mägtiga och många wanmåktiga enkla stater, blott genom fin sträfwan att genom ett system, utkläckt ur några egoistiska kammarlärdas bjernor, att blifwa en enda nation, fom skall hafwa Europas öde i i fina händer. (Fortsättes.) L — Vås Nnårsdaaen TVO