borgs fästning, och öfwertagit kommandot, som han föregifwit, till följe af kungens wilja och befallning. Hertigen af Augustendorg, som, för att ej blottställa fig, lät fin bror handla, war fränwarande under dessa afgörande händelser och uppehöll sig i Berlin för att winna understöd hos kungen af Preussen. Fredrik Wilpelm fann fin winning att göra gemensam sak med uppe rorsstiftarne, för att slippa ur den obehagliga ställning, hwari bang ränksmideri fatt honom, Han kunde derigenom gifwa stadfästelse på, att han werkligen wille det stora eniga Tyskland, som han förklarat fig förs ban kunde göra fig behaglig genom att gifwa det gemene samma fäderneslander utsigt att få den sjömakt, hwarefter det få innerligt längtade; och Han fann lägenbet att bringa soldaterna, fom genom Masfafern i Berlin ådragit fig folkets hat, i gunst genom en seger öfwer en swag fiende. Så snart upprorsfanan war rest, tillstalde kungen af Preussen hertigen en skrifwelse, bwari hertig: dömena förklarades för sjelfständige och oåtsliljeliga stater, hwars arfeföljd går på manslinien. Kungen af Preussen söfte ursäkta fig med, att äfwen han trodde det fungen af Danmark war ofri, en urfäft, fom ban kunnat besparat fig, om ban inwäntat depescherna från fin gesandt i Köpenhamn, bwufa kunde intyga motsatsen. Högt fit ban fedan sjelf förklara fig ofri. Försäkrande danska regeringen om vjöränderlig wänskap, fade han fig ej wilja handla egenmäktigt, utan efter förbundsdagens beslut. Under tiden gjorde man med all ifwer anstalter till förswar; trupper sändes till Nord-Sleswig, hwarest de ställdes under öfwer: ste Hedemanns befäl. Ej heller försummades att försäfra fig om wänskapliga makters hjelp genom att uppfordra dem till uppfyllande af beswurna traftater. D. 25 ålade utrikesministern i en not dan: ffa saåndebudet i London att intala Palmerston att, om Danmark nödgades bruka wald, hoppades man, det Storbrittanien ej tillät någon ywilken fom helst fremmande magts bewäpnade intervention wid regeringens sträfwanden för ordningens upprättande i hertigdös mena. Not af enabanda innebäll tillställdes Ryssland. i Upproret fortgick. Den 3April hölis i Rendsborg en förfams ling, i hwilken med 74 röster mor 2 beslöts att Sleswig skulle upps tagas i tyffa förbundet, och från provisoriska regeringen utgick en skrifwelse till kungen, ywari den urskuldade fina ätgöranden med att han mar ofri, och att den öfwertagit styrelsen i hans namn, för att skytda bond rättigbeter. Prenssen drog starka truppmassor mot bol: steinsta gränsen. Då danska gesandten i Berlin nedlade vrotest bärs emot, försäfrate prcussiska utvifesminifteren pofuivi att dessa mi litära anordningar bu:o alldeles icke kåralter af fientlighet mot Dan: mark. Daftadt det stred mot förbundets lagar, att sända truppar i en förbundsstat utan landsherrens uppmaning, och trots sin förftar ring, anticiperade kungen af Preussen förbundodagens bifall och lät fina truppar inrycka i Rendsborg; allt detta under de mest wänffan: liga försäkringar mot Danmark, och gick så wida att han lät genom sitt utomordentliga sändebud v. Wildenbruch försäfra, att blett önskan att bindra Tysklands radikalt republifanska elementers otillbör: liga indlanduing i affären, förmådde Preussen till dessa fteg. (Fortsättes.) —