twifwelaktigt afgorande med Jwarcet, innan man sotlbtt 394 e0 fin wilja med djerfwa pästäenden, och hwarwid man beböll skenet af laglig procedur, så ätnöjde man sig att utnämna en af Rewentlou Preetz, Beseler och Bargum bestående fommitte, fom bemyndigades att sammankalla ständerförsamlingen, när händelserna få päfordrade. Derjemte utsäågos Olshausen, Elausen, Neergaard, Gälid oc Engel att genaft afgå till Köpenhamn och förelägga fungen församlingens fordran att hertigdömena måtte förklaras för sjelsständig stat och sleswig inkorporeras i tyska förbundet. — J Rendsborg föranstaltades wid samma tid af partigängare en adress om sleswig-bolstens vafe hängighet, ywilfen ocfå 250 soldater underskrefwo. Öfwerdrifna rykten om händelserna wäckte i början en liflig och hotande rörelse i Köpenhamn. All meningsoh ståndsskillnad war med end förs funnen; hela befolkningen eldades af entusiasme för ett enda: att tämpa upproret; den koncentrerades i förbittring mot regeringen, fom fick uppbära bela skulden, samt i begär att gifwa wreden luft i handling. Nu fom uprfordran til ett Casinomöte om aftonen; spänningen aftog dä; folfet wäntade der få upplysningar och råd af sina mest aktade mälsmän innan det wille besluta sig till handling. Lebmanns, Monrads och Tscherniags uppmaningar i Cafinos församlingen wunno folkets odelade bifall. Följande beslut färeflogos: att kungen är oberättigad att uppgifwa danska kronans rätt öfwer Sleswig; att danska folket lofwar kungen obegränsadt biständ till wärnandet af det dansk-sleswigska rikets integritet; att Danmarks och Sleswigs nuwarande förbindelse kan tryggas endast genom en gemensam wallag; att Sleswigs provisionella sjelfständigbet och dess twå nationaliteter bör bet ryggas genom egen landtdag, förwaltning och lagskivning; och att landets wäl fordrar det kungen städse omger thronen med mån, hwilkas insigt och fosterlandskärlek kan gifwa fraft ät regeringen oc) nationen tryggbet. Dessa beslut antogos enhälliat. i i För första gång sedan souveränitetens införande ilade d. 21 Mars stadens innewänare till rächuset, säsom det ställe, hwarifrän en opinion skulle uttalas. Tyst och största ordning drog ett täg af omkring 15,000 vorgare, med magistraten i spetsen, till kongl. slottet. Magistraten och) borgarerepresentanterne gingo upp att öf: werlemna adressen; folket wäntade lugnt utanför tills de ko:nmo tillbaka med underrättelsen att ministeren redan war upplöst om morgonen. Detta budffap mottogs med stormande jubel. (Fortsättes.) (Jnsändt.) Uti en till Nyare Helsingborgsposten insänd artikel, Har en Actie ägare få bittert klandrat Skänska Privatbanks-Direktionens tillgö randen i en lånefråga, att den i dylika affärer mindre initierade möjligtwis skulle funna missledas till den tanken, att nägon swär förseelse wore begången. Hela den oroande tilldragelsen stannar dock derwid att en utaf Provinsen högt aktad och förtjent man Mif: wit för mildt behandlad och ej få tidigt, fom wederbordt, lagsökt. Privatbank.lagen bjuder wäl, att Direktionen bör senast 2:ne måna: der efter länets förfallodag ombesörja lagsökning, och stadgar äfwen derför påföljd; men hwad Jnsändaren i Helfingborgspoften alltför wäl känner, har Direktionen wid ömtäligare tillfällen, för att befpar ra en låntagare, fom gifwit hopp om snar betalning, foftnader och chican, någon gång begagnat den mildrande uhvägen, att låta en eller annan wecka gå utöfwer den föreskrifna tiden, och har ansett sig kunna det, då Banken haft full säkerhet och Caventerna aldrig lemnats i okunnigbet om förhållandet. Jnsändaren bar fom revisor på det högsta lofordat Direktionen för denna mildhet, och skulle tro: ligtwis förblifwit conseqvent, om han nu ej kommit Få den orimlic ga tanken, att denna mildhet skadat honom sjelf. — Men, hwad hade Caventen wunnit wid ett tidigare angrepp mot fig och) täntas garen? Jntet annat än ett tidigare nederlag och det onödiga bes styret att i Helsingvorgsposten läta införa ett Flander af Bank Diref: