öfver heta landet, så längt damska Ipratet Tata, lugn afwattan vill ett jemnt och stadigt af regeringen wägledt framätskridande. — — — Endast en internationel fräga, hertigdömenas förhällande till Danmark, bemaktades ännu med oro; lifwäl hade denna lugnat fig mycket under sednare tiden, då folket mer och mer fann fig öfwer: tygadt, att fungen wille söfa bilägga saken i danskt intresse och troddes ega utsigter att genom diplomatiska underhandlingar och ändamäldenliga administrativa ätgärder pä ett fredligt och lämpligt sätt lyckas. — Sleswig-bholstenismen, fom ifrigt söft att slita Sleswig från Danmark, är alldeles ny oc) endast en partisak. För ett tjog år sedan twiflade sleswigarne oc) bolstenarne få litet att Sleswig för ewigt genom Kongelagens succcssionsortning war förenadt med Danmark, att en af upprorets anförare, etatsradet Falf, vå det bestämdaste sörklarade det i Kicleraumiverfitets lärosol. De äsigter, ywarrä fleswigshbolftenismen hwilar, härleda fig endaft: från det i hertigdör mena mycket talrifa och i allt slags tagwrängeri särdeles förfarna advofatfrändet. Då ingen twist i hertigdömena, ehuru obetydlig den må wara, kan afgöras utan atvokaternas biträde, åtnjuta dessa ett stort ansecnde, äro lifligt intresserade för det nuwarandes orubbade bestånd, och få i irtima förbindelser med alla klasser af befolfnin gen. Deras fruktan för förlikningsdomstolar och förbättringar Ilag: stivninaen, fom från Danmark funde intränga i hertigdömena, yn nerligast i Sleswig, har alltid förmått dem att motarbeta flarsenhetsarundsatsen. För att förmå innebyggarne att emot cget innesse skänka understöd åt dessa separatistaska afsigter, förestallde advokaterna dem, med äberopande af dokumenter, hwilfa dels sasom Constitutio Waldemariana alldeles ide finnas, dels fåfom Christian I:s, före sitt upxystigande pä thronen, gifna försäkran, bewioligen salnande laglig giltigbet, att begge bertigdömena slulle wara ewigt od) tm nerligt förenade samt att innebyggarne egke stora rättigheter, hwilfa danska kronan undanböll dem och hwilka skulle gå alldeles förlorade, om Sleswig icke förklarades för en stat m.d Hoisten, utan ansägs säsom en del of Danmark. Hertigdömenas adel, fom förut för fig orfat alla de rättigheter advokaterna nu welat tillegna solket, och söft göra fig till berrar öfwer de andra standen, förklarade fig bett och bället för deesa of arvokaterna pukade pästaenden, och då sleswig-bolstenismen tillifa fordrade att sedan bertigdömena utgjorde en tyst stat, mäste tyska arfslagen, som utesluter awinnolinien, blifwa qällande, började äfven bertigen of Augustenborg, för att främja fina dynastiska intrersen, att imrigera i det upproriska partiets anda. Detta underlättades honom derigenom art Christian VIII, fom ges nom ädet tillit trodte fig winna fina swägrar, utnämnde hang broder prinsen of Augustenborg till stäthällare i begge hertigdömena, fwariz genom be tyskt sinnade embetsmännen erböllo mera fribet att bear. beta folket. Eburu blott en ringa del af innewånarne i början läto uppeaga fia af agitatorer och nordsleswigaruc fraftigt satte fig emot bwarje försöf att afskilja deras land från Danmarf, blef dock förbällandet slutligen så botande att C: ristian VIII säg fig nödsakad widtaga kraftiga åtgärder till splitets biläggande. — — — — —— Christian VIII dog den 20 Jan. 1848; eburu djup och all män sorgen war öfwer denna förlust, fif mon redan efter twå mår nader erfara att hans död war en lycka för landet, emedan, om han lefwat, skulle efter all sannolikhet ett blodigt inbördes krig utbrutit. Fredrik VII besteg sina fäders thron under omständigheter, som woro egnade att ingifwa både honom sjelf och hans folk ängslan för framtiden; ban war kallad att utföra ett werk, fom bang i reacringskonsten få infigtefulle oc) öfwade fader, oaktadt sitt stora ans seende bhos Europas monarker, endast genom anwändande af all fin flofbet och warsambet bade bällit för utförbart. Nu wisade det sig att Danmark i honom just erhöll en regent sädan det behöfte: en populär, redlig, öppen och fosterlämskt finnad furste, fom beredwilligt uppfyller hwarje förnuftig önskan af folket, orubbligen stär fast wid sitt gifna ord och trofast delar sitt folks wäl och we. Då Dan: marks förhällande till hertigdömena syntes skola af. öras af diploma tien ensam oc) då man ide drömde om de inre förhöllandernas få bastiga och genomgripande förändring, utan antog nödwändigbeten af warsamhet i afseende på utländska politiken, skulle man tro att diplomatisk fsyftighet oc) slugbet i förening med fast wilja att Ae nomdrifwa sina afsigter, egenskaper hwilka bragt alla de curopeiska furstar, hwilfas Tand warit hemsökte af rörelsan, i blodiga strider med folfet, och fom säkert, äfven om Fredrik VIT egt dessa ec genskaper, skulle bafwa gjort Danmark till en skädeplats för sorgliga scener, i stället för att gifwa Europa exemplet af ett i farans stuud, med sin fonung fast och innerligt förenadt folk. Thronbestigningen wäckte wäl allmänt hopp om införandet af friare författningar, men i sådan uftssträtkninj, fsam Sön novis (Un FfÅYI,,5 jungckäT TINA .