fästad på en orubbelig grund. Blott så skall menskligheten bli på nytt född; allt det andra är blon inbillnicgur. — — — När skall den dag komma, då menniskorna, som nu blott till namnet äro Christne, fkola hafwa ett ideal, fom fan: tjena dem, fom en ledanda stjerna. a — 1. Vydlige de menniskor, fom skola lefwa i den tillkommande tiden; de skola lefwa ett fulländadt lif oc) ide längre bli sönderslitne af twiflet eller förtärde af lasten; deras tanka skall riktas mofn hoppet, och förtwiflan, twiflet, den fonstiga tron, alla dessa wärt änbundrades onda ting wara förswunne. — — Men täter oss tacka Gud, att en sträfwan mot det oändliga ännu finnes bos enskilda menniskor, att. wärt ärhundrade i brist of en stark tro dock eger en religiös fänsla, som blott tbehöfwer, antaga en forn Läter of wara tacksamma mot tiden, fom här bortrifwet och tillin tetgjort få många ting, derföre att den ännu respekteratt den Chris steliga traditionen; derföre att wi trots naturdyrkan, be itheophilantropiste templen, Deismen, Theismen, Skepticismem oc ÅAtbeismen, ännu bafwa en kyrka, hwari wi äro födde och i hwilken wi dö, fom ännu för många är frälsningens arboch för alla ett heligt minne. När man betraktar det i den andeliga werlden tillwarande upplösningstillständet, bristen få all religiös känsla, fattigdomen i Oct menskliganhjertat, när man fer huruledes menmiskan sinnen äro ett byte för onda berrskaremakter — — ja det är att sorgligt får despel; ty hwarken twiflet eller likgiltigheten fan rädda ett folk; de frambringa antingen inga srukter eller bittra. — — J wissa ögon blick funde man frestas säga, att civilisationen stär i begrepp att utdö hos of. Alla idecer-äro förfalffade, andarne äro förrykta, mos ralen är förwänd; deremot blomstrar charlatanismen. Alls ide om auktoritet, all lydnadskänsla är förswunnen. Pligtens itee är ide ill längre. — — Mennislofärlek — — fy, den kan wara god för iggare och Christne; wi äro mera stoiker än fom få. — Wälstånd