Helsingborgs-Posten – 5 januari 1849, sida 2

———ä— — När själen således är stödd på tron, frambringar der fina mer ningar utan förfastelse, liksom den vå de ewiga lagarne stödda nar turenaframbringar sina. ö Sa! vet fom brister dessa millioner menniskor är ide abftraftio: ner, formler eller rifssörfattningar, men en tre, ett werkligt. J hafwen warit wittne till försträcklige oc rasande händelser: sägen mig, bwad betyder allt detta? Menskligheten och civilisationen äro plörsligt bortflyktade, det goda är förswunnet och menniskans ur sprungliga wilda natur har äter framtrådt i fin hela wämjeliga na: fenbet. — — Det är sanning, fom om en skara af djefwulska ans dar hade rest sig och sade under förbannelser, blodsutgjutelser och täreströmmar: då Gud ide längre är till, wilja wi i det minsta wisa att djefwulen änm utöfwar allt sitt berradöme i werloen. Ef: ter få mänga. erfarenheter ffall lifgiltigbeten mål nödgas wakna upp och andan börja eftertänka.. Menniskorna skola wäl ändtligen blif: wa nötgade att erfänna, att när denna werlden ide blifmver befruf tad saf det. goda ech upplyft af Gud, få skall den blifwa besatt af lägre makter och förmörkad af underwerldens dimmor. — — — Om J än föröken produktionen i otroligt förhällande, om I än utbreder wälmäga och öfwerdåd, skolen. IF .ej dermed hafwa läkt det onda och löst spörsmålet. — — Lögnen, lasten och? sinnligheten — bär äredet onda, fom I skolen angripa, om I wiljen göra men: niskornar lycklige. Med eder jemlikt utbredda luxus skolen J blott nära organerne, men själen skall alltid undfly eder. Blott en tro kan här görarlycklig, en tro, som uppfyller medretandet och genoms sirömmar själen g alfa riftningar, såsom blodet aenomflrömmar föt: tet, en tro fom har tel i menniskansslif, som är i benne, ej på ett abstraft sätt, men inblandad i alla hennesssOtankar och bandlingar. då stall det onda wara angripet wid roten och menislans lif wara 1. . ..1. . ii!