an O DAF UNLUUHULUHAärte dlukftkn, hasfswa blifwit UPPDU: ren på Oresundspostens fria och modiga wingar!. Men nu — är han förlorad! Skyggbeten att angripa det stora namnet maste falla, och fedan nu de ärofulla pöbelupploppen i Berlin oc Wien samt de aktningswärda lönnmorden på de enwisa fribetsmotståndarne ej längre lemna spaltfyllnad, huru lyckligt att herr Doktorn med sitt infall tog bladet frän munnen på herr S., hwilfen alldeles såsom bwar och en, hwilken äger en liten tidning, icke blott kan underwisa i politif, utan säkert är genast färdig intaga hwilken tbeologisk Li rostol som belst. Wi lyckönska herr S. till denna bandräckning af Doktorn och lofwa honom, att säsnart han framlägger några fafta och ide stadnar wid allmänna talesätt om methodism, frömleri m. m., bwilka ju funna wara lika goda som Jenny vinds febren och andra swärmiska utbrott af den fnille:dyrfan (Cultus des Genius), ywil Fen wåra meft upplysta medborgare synas hafwa omfattat, skola wi gerna underkasta oss en liten discussion, äfven med fara att icke begripas af herr S. och hans förnuftsdyrkan. i En annan sak är det, om wi ingen anmärkning göra mid dof. tor W:s embetsförwaltning. Härpå måjte wi swara: jo! Den är behäftad med twå stora misstag. Först och främst bar br Doftorn förgätit den egendomligbet, fom tillhör wärt ESwenffa flaaftiftningswäsende, att enwist tehålla laabestämmelser, fom längesedan blifwit så i allmänna opi ionen utdömda, att ywilken åklagare som belst skulle skämmas att dem åberopa. Wi anföra blott förordnin: gen mot Cder och Sabatebrott, hwilken af tidsandan är fullfomligen antiqverad, men ide def mindre är gällande lag, och de lag: rum, fom ålägga en och hwar, utan åtffilnad om ban är en högst upvlyft merborgare, eller en högst oupplyst medborgarinna, att bewista Gudstjenst och husförbör, gå till nattwarden m. m. Det andra misstaget å doktor Wieselgrens sida är det, att han förer sitt embete fom om ban wore pastor i en fri Lutbersk församling, bes stående af blott sadane, som wilja wara hans åhörare, icke i en Statsfyrka. Sannt är, att om alla eller blott flertalet af Swenska korkans prester liknade i sin werksamhet doktor W., få skulle def bestånd ännu funna utsträckas ett ärhundrade. Men un, sådan som ställningen är, borde den snillrike mannen finna, att det ide Ågär an behandla Lutherska kyrkans medlemmar säsom woro de Lutberaner, utan nöja fig med, att låta de upplyfte, de bildade, de fom dyrfa förnuftet och de fom dyrka fnillet, gå fin wäg, och sjelf genom det lefwande ordet samla lefwande stenar till det nya tem ref, fom förr eller sednare skall resa sig på Statekyrkans ruiner. Endast så mycket erkänna wi med tacksamhet, att doktor W. genom fin embetsförwaltning ädagaläager, att hwad fom fattas wår kyrka, icke är lagar, förfatmingar, former, utan lif, od) derigenom medel: barligen fast mot fin wilja hjelper till att framkalla den fris, som bär ofwan är antydd. Men herr Doktorn har fått ännu en tidning emot sig, den Nya Correspondenten i Landsfrona (N:o 105). Till denne nye wäktare på Zions murar hafwa wi blott ett par frägor i förtroende, Halles ännu högmesfo-gudstjenst i sjö-äoch stapelstaden Landskrona? Eller har det gått dermed, säfom med aftonsangs gudstjensterna, bwilka blifwit inställda af total brist vå äpvörare? Jnsändaren hörde i somras från saker hand, att på år och dog ingen aftonfångs-qudstjenst i nämnde stad hållits utom en Söndag, då nägra soldater af Kronobergs regemente infunno fia. Dessa woro förmodligen något besmittade af frömleri och metbodism, dock ide wärre än att de sedermera ide wille widare Ågöra Herr Pastoru beswär, att blott för deras skull predika. Jfall mu ten liberala Red. finner det fyrfks liga tillftindet inom sitt närmaste område mufterbaft, få torde Hel sirgborgs församling och förnämligast def; Pasior få mycket att göra och mycket att höra. Det hörer dessutom kanske de demokratiska ideernas förfäktare till, att hafwa så mycket att göra utanför ans dras dörrar, att de ide hinna fopa rent för fina egna. Dödsfall. F. d. Juspektoren Brandts efterlemnade maka Else Carolina Båådth, död i Shristianstad d. 20 Dec, i sitt 60 års ålder. Landskamreraren Per Nordsström afled stilla i Lilla Köpinge d. 18 Dec. 1848, en älder 75 år, ti månader och 10 dagar. Ju: asserate Resande: d. 21 Dec., S:ske Löjtnanten G. Lindearen! d i. — . — q 282