till samtycka, så förklaras han afsatt; han tros komma ätt åter: wända till Nom endast såsom biskop. För Kardinalerna och prelaterna torde ätertäget afskäras. En devputation från kamrarna har afgått till päfwen, som förklarat sig icke kunna emottaga deputatios nen, men att ban wille nedkalla Guds wälsignelse öfwer Rom. (Jnsändt.) Med anledning af OÖrefundspostens anfall mot Doktor Wieselgren i N:o 102. Onekligen är prestens embete på en gång det swäraste och läte taste af alla. Dess göromål äro många och olikartade. Man behöfwer blott lägga ihop de rent andliga pligterna, att hwarje hel gedag föredraga en predikan, på de flesta helgedagar skrifta, hwilket redan fordrar en ganska stor productivitet och förutsätter fortfarande studier, hwarje är undersöka fina åhörares cnristendomskunskap, hvar: öfwer noggranna anteckningar mäste enligt lagens bud föras, un: derwisa årligen ett halft hundrade confirmander och derutöfwer, be: söka sjuka, sörja för ve fattiga, hafwa ett waksamt öga på fina å pörares lefwerne och öfwer allt wara tillstädes med warning, tröst och underwisning, för att redan häraf finna, huru widtomfattande prestens egeutliga werksambet är. Komma nu härtill de mångfal: diga exveditionsbestyren, deltagandet i mantals-och taxervingsförrvätt: ningar, författandet af tabeller, berättelser m. m. till wederbörande myndigheter, wården om barnunderwisningen o. s. w., få mäste man erfänna, att starka skuldror fordras för att bära den bördan. Men ide dess mindre, huru förmår ej den aldra swagaste bära den och till och med fi, att wära meft upplysta medborgare äro dermed fullt belåtna. Det går ju sätt an att mända upp och ned på fjer: dingen, och dertill bchöfwas hwarfen studier eller sörfattareförmäga. Att undersöka sina ähörares andliga kunskap är wisst icke nödwäns digt, ty om man underlå:er denna sin pligt, klagar nog ingen för: bigången medborgare. Confirmandsunderwisningen fan ju tnffråns fas till innanoch utanläsning och wara expedierad På några ec: for, och att låta hwar och en sköta fig sjelf, fom ide stjäl eller pluns drar, är ju ej mödosamt? Om nu doktor Wieselgren på detta fött tagit sitt embete, om ban t. er. i fina predikningar, i stället för att med lif och kraft förkunna Evangelium, hållit granna tal till och om mförnufter, hwilket, såsom bekamt är, är den ende Gud herr Stur: zenbecher tror på, ) förenat fig med nämnde herre till att i bilds ningåoch andra cirklar underwisa de aktningswärde medborgarne om nödwändigheten att taga hywad man ej fan få i godv, om det grufliga förtryck de lida ar ftåndås och andra fördomar, hur de måste skaka af fig de tryckande band, hwari adel: och prestwälde — —— — ) Se hr S:s sjelfvekännelse i Swenskt Biographiskt Leriken. —— — — I — —— — — — ————— — z-— —