lTIMM rert I111 110 m— D — — mögenpeten, fom skall wara bland de mest ansenliga i Drir enten, kommer att delas lika emellan sönerna. Den aflidne bade under fin styrelse ide werkställt någon af fina widtuts seende reformplaner. (Jn sändt) Om Jordtorpen i Skåne. (Forts.) Widare åberopar A. B. ett in extenso infördt arvbetås kontrakt, och tager sig deraf anledning till sentimentala ute gjutelser om dansk lifegenskap, om glebe adscripti SC:e. Inf. medger, att fontraktet är alwarligt. Om dess lämpligbet äter, torde ej wara wärdt att orda med A. B., som troligen skulle önska, att jordegaren berodde af torpar rens godtycke. Emedlertid, då pressen, oc) saledes äfven A. Bi wåra tider åtagit fig att wärna de s. k. förtryckte, borde äfwen undersöfning ske med wanliga hyresfontralter i städerna. En owäldig gransknina deraf kunde kanske bli in: tressant nog, och Inf. räder A. B. att afwen skaffa fig bes hörige styrkte atffrifter af sådane, t. ex. för Stockholm. Följande punkter af arbetskontraktet hafwa mest ADra: git sig A. B. uppmärksamhet, nemligen: 5:te punkten, der iordegarne förbebållit sig rättighet, att bestämma brufningssättet, Jörwandlar, enligt ÅA. B. äfig: ter, brufaren från sjelfständig åbo till torpare. Saledes äro alla arrendatorer af så wäl större som mindre lägenheter torpare, då genom arrendekontraktet brukningssättet Qwvanliz gen alltid cirkulation) bestämmes. ö A. B. fördömer widare 9:de punkten, fom lemnar år boen utsigt att efter 3 ar fa lösa en Del eller alla fina föyl: digbeter med penningar. Att tyda punften annorlunda är en upvenbar wrängning af meningen. Alt lösa arbetaffyl: digheterna önskas alltid af stanska arbetsbonden. ÅA. B. ta: lar om swenska allmogens lältsinnighet i penningeaffärer, Å:c. Detta är en originell beskyllning nog för en fådan tidning. Anf. förnekar bestämdt denna laltsinnighet hos skänska all, mogen, som twertom är allwarlig och redbar i få wäl uppe görandet som uppfyllandet af ingangna kontrafter. För att få witsord om dess förmåga att stöta fina affärer, will Zn. wädja till Skänska Priwalbanfens och Malmö Diskonts rå fenskaper. 10:de punkten, om undantagsförmäner. A. B. hugs acer bär, fom wanligt, i wädret. Med undantag menas i Sfåne det underhåll torpets äboer tillerkannas, da de ej mera äro arbetsföra. Sådant målte alltid fomma i detraktande wid uprgörandet af nytt kontrakt. Jns. kan ej finna det förskrää igt, art underhallet besörjes af den nye åboen, som wanligen är son eller slägtinge nil den afgaende. Det kan wäl alldrig wara A. B. mening, att i siallet fattigförsörjningen skulle med dylikt belastas. 11:te punkten, som lemnar jordegaren rättighet att waka öfver torpets häft, anser A. B. alldeles bimmelsffri ande, såsom ledande till förfärliga följder af undersökning på owarje wrå — jageströfwerier och Gud wet icke hwad! Allmänna lagen, som pålägger answar på ohäan, måtte wäl ej wara uppbäfd genom denna punkt. Widare är det ej sarligt med jagten på 25 td. Hararnes förfärliga bärjnine gar äro, Gudilof, okände i Skäne, och fen rapphönsens bes stattning af skörden! Risum teneatis amici! Må för öfrigt A. B:s reflektioner gälla hwad de kunna. Ett mäkta de dock ej, nemligen störa det goda förhållande, som råder mellan godsegarne i Skäne oc) deras underbaf: dande. — A. B. må fritt skrifwa så många lamentabla artiklar fom helst om lifegenskap och träldom. Hwar och en, som will göra sig underrattad om werkliga förhållandet, skall finna, att skänska frälsebonden dagligen förökar sitt wäl: ständ och fin trefnad, fa, äfwen fin bildning. ud e.