uppläsa de tyska kungörelserna. England. Morning Chron. innebäller om händelserna i Wien och Robert Blums afrättuing följande artikel: Under en tid, dä den makt, fom stiftar och den fom werkställer lagarne, begge äro suspenderade, tillhör det soldaten att be: stydda wär verso? och wår egendom oc hela det fociala lifwets oräkneliga skatter, öfver hwilka de borgerliga inftir tutionerne i allmänhet utsträcka fin fföld. Beröfmadt åtnjutandet af lagens rättwisa och billigbet, tager samfundet fin tillflykt till lägrets och kassernens stränga lagskipning. Ute slutet från lagens helgedom bugar det sig för frigsgudinnans tjenare, och bönfaller om hjelp af mån, som äro dress ferade och härdade i en tjenst, der barmhertigt öfwerseende fällan eger rum, och fom äro wanda att i rättsformerne ide fe annat än medel att med en till grymbet gränsande härdbet framtvinga en blind lydnad. Till denna sorgliga ytter ligbet hafwa anarkiens propagandister bragt tre af de måls tigaste och i hög grad civiliserade nationers hufwudstäder — stora och folkrika städer, i bwilka wetenskapen warit wand att dwäljas och förfiningen blifwit drifwen till den högsta punkt, under lagens och ordningens beskydd. Det är blott fort tid sedan frigslagen uppbörde att regera i Paris; den berrskar nu i Berlin, och det skall säkert dröja någon tid innan den nedlägger sitt herradöme i Wien. Der har den utan twifwel framträdt i fin sträfwaste och mest afskräckande skepnad. Wid sidan af ett militäriskt polistwäng, finnes der en militärisk domare och militåriska bödlar. Furst Tindifdje grätzs lilla finger är tiockare än de civila embetsmännens länder, hwilkas domstol den upvroriska pöbelns brottsliga därskap kallat honom att intaga. Nägon stränghet är i detta afseende ide på fin orätta plats; det är nyttigt att ett er. empel statueras vå de tjenfiwillige personer, fom för att stifta olycka resa frän stad till stad, organisera uppror och befrämja blodsutgjutelse, och som tillbjuda sin tjenst för att sätta fig i spetsen för ett uppror lika willigt fom kringresande ffädefvelare erbjuda sin tjenst för att bringa ett ffådes spel i ordning uti en lada, eller wåra agitatorer af profes: sion aft leda en moralisk demonstration i Mauchester etter Birmingbam. Dessa mån göra sig skyldige till förräderi mot sambällsordningen, de äro förrädare mot samhället sjelf och det är nottigt att samhållet genom fina temporära wmwåfs: tare brufar fin makt att ädöma dem det högsta straff, fom blifwit förbebället te asskywärdaste brott. — Det är nyttigt, att sådana personer lära, att ehuru konstitutioner funna omr störtas och throner skakas eller kullkastas, fan makten att straffa sädana brott, som deras, icke så förryckas, att den ej snart skall resa sig på nytt, och alldrig belt och bället, gå förlorad förrän sjelfwa ciwilisationen upphört, Om folkets wälfärd någonsin rättfärdigade en brottslings afrättning, mäste den dom, fom Messenhauser och bans medvrottslige undergingo, billigas af rättwisans och ändamålsenlighetens grunder. Wid ett sädant tillfälle är en krigsrätts summariska och oblidfeliga bämnd att föredraga framför den allwarsamma och undseende rädplägningen wid de allmänna domstolarne, som wackla och betänka fig wit en politisk brottslings dör mande, och sedan ban blifwit dömd, frukta att straffa bonom. — — Den Leipzigske agitatorn Robert Blums afrättning upptages mäbända ogynsamt på wissa ställen; men wi äro öfwertygade att församlingen i Frankfurt, som på sednare tiden uppfört sig med passande klofhet oc moderation och wisat berömdwärdt nit att identifiera sig med ordningens sak, skall i ett riktigt ljus se ett steg, som werkligen icke gifwer den någon wäsendtlig grund till klagan. Blum reste till Wien i den uppenbara afsigt att ästadkomma ett uppe ror emot den beståcnde regeringen; han deltog werksamt i