Moltke har förkunnat riksförsamlingen att den minifter, i hwilken ban hittills presiderat par resignerat och att fonungen efter åt bonom (Moltke) lemnadt uppdrag att bilda en ny minister, utnämnt följande: grefve Proltfe fonfeljvrefi: dent, etatsrådet Bang inrvifes-, erellensen Bardenfleth ju: ftitie-, general Hansen krias-., grefwe Sponeck finans-, professor Mradwig eflafiaftif:, oc) kammarberre Zarthman tills widare marinminister, samt till minister utan portfölj professor Claussen. Presidenten, som tills widare äfwen fungerar som utrikes minister, afgaf den förklaring, att nya ministeren ämnade följa samma grundsatser fom den af gäånana samt gillade det församlingen förelaggde grundlaggs förslag, och wille försöka att genomdrifwa de nödige refors merna uti inre förvaltningen. Med afseende på landets förhållande till fina fiender wille miniftren wara omtänkt på afslutandet af fred, så wida det läter förena sig med landets wälfärd och ära, men ansäg för nödwändigt att krigsrustninaarne gingo band i band med fredåunderhands lingarne. Derefter tog finansministern Sponeck till ordet i anledning af den församlingen förelagde finansplan; ban anmodade församlingen att utse en fommite, för att i fam råd med finansstyrelsen granska förenämnde plan, fedan den behörigen blifwit disfuterad af afdelningarne. — Utur en adress till riksförsamlingen, och bwilken adress finnes utspridd öfwer bela landet, att förses med så stort antal underskrifter fom möjligt, för att uttrycka hela nationens gemensamma wilja, undertecknad af advokat Blaunfelt, öfwerslelöjtnant Fibiger, kommendör Dahlerup, med. pro: fessorerna Sommer och Stein, må följande utdrag meddelas: yWi anse det odelade Sleswigs oupplösliga förbindelse med Danmark säsom en lifsfråga för wärt fädernesland, och wi förklara att det är wår jernfasta wilja att icke en fotsbredd af detta Sleswia må skiljas från Danska riket, förr än wi hafwa kämpat till det ytttersta, samt att ingen fredåunderbandling må öppnas på andra willkor. Säg detta åt wår älskade demokratiska konung! För detta mäl wilja wi, will hela nationen offra lif och blod, gods och egodelar; anfvaret för uraktlätenheten att uttala denna wär wilja Mulle wara oss för tungt att bära, wanära of i wåra efterkommandes ögon samt fläta Danmarks ära. Preussen. Berlin d. 14 Now. Staden bar i dag njutit ffidespelet af en kringwandrande nationalförsamling. Sedan åts fkilliga ställen, bwilka man förmodade utsedde till samlingsplats, blifvit bewakade af militairbesättning, deribland äf: wen Kölnska rådbuset och detta sednare efter en stund öfwer gafs af bewakningen, dä man ej längre wäntade förfamlingen derstädes, begagnade denna tillfället och sammanträdde uti nämnde lofal. Rummet war emcsdlertid sä inskränkt, att åbörare ej kunde winna inträde. Ofwerläggningen rörde blifwande sammanträden, hwilka ansägos ej kunna utsträckas till mera än en half timma dagligen oc) föreslogs att ingen deputerad skulle lemna staden, om än församlingen med wa: penstyrka skingrades. Presidenten v. Unruh försäkrade hög: tidligt, att icke swika i uppfyllandet of fin pligt, utan der före uppoffra lifwet, och beswor församlingen wid allt hwad beligt war att göra detsamma. J samma anda talade berr Waldeck. Uti dagens session bar församlingen anklagat Brandenburgska miniferen för bögförräderi och afsändt anklagelsen till Stadssyndikus v. Seethe, med uppmaning att enligt fin pligt lagligen förfara. Af 245 närvarande ledamöter förklarade fig 6 emot det fattade beslutet. J Pots: dam hafwa förefallit temligen allwarsamma oroligheter. — Stettin skall wara förklaradt i belägringstillständ, emedan ett stort antal af def innewånare welat bjelpa berlinarne,