har iklädt sig tysk drägt. Tyska fanor hafwa blifwit began nade af omstörtningsmännen till fälttecken. Det är icke fräga om att sätta wapenmakten emot Tysklands fribet, storhet och wälstånd, hwilka Österrikes Kejsare anser fig före trädeswis kallad att skydda, utan endast emot det parti, fom till förderfliga ändamål missbrukar nämnde färgor och föres mål, äro H. Maj:ts regerings och armees bemödanden vif: tade. Jag anmodar eder att äskädliggöra denna fonpunkt i eder werkningekrets, få widt det är möjligt. saren och regeringen hafwa beslutat att utkämpa denna strid med alla de medel, fom funna disponeras; dessa äro när: mare betecknade i de kejserliga manifefterna af d. 16 och 19, samt meddelade i cirkuläret af d. 21 Okt. Den mili tära delen är redan under anwändning. En armee af 60,000 man under Windifgarätss anförande har noga spärrat bufs wudstaden, oc jag bar anledning att hoppas det denna Oper rationsarmee med det första skall uppnå målet för fitt hufwudsakligaste bemödande. Kejsaren har funnit för godt att aflägsna rifsdagen från Wien och sammankalla den i Krems fier till d. 15 Nowember. DOlmätgz d. 26 Oktober 1848, v. YZesfenberg. Preussen. Berlin d. 2 Now. inge nästan enstämmigt beslut till fonungen afgifwit en adress, hwaruti på det enträgnaste anhälles att Hans Maj:t måtte afstå ifrån förslaget att utse grefwe v. Brandenburg till mi nisterpresident. Församlingen säger att grefwens befattning med styrelsen botar att bringa öfwer landet en oberaknelig olycka och wäcker största fruktan hos folket. En regering under grefwe Brandenburgs ledning saknar utsigter att win: na majoritet inom församlingen och förtroende i landet och skulle otwifwelaktigt stegra missnöjet, framkalla ett utbrott och derigenom ädraga landet och hufwudstaden oändligt bedröfs liga, om en grannstat erinrande, följder. Widare tillägges, att konungen ar fin hittills warande minister icke blifwit rik tigt underrättad om tillständet i landet, vå nu antydde fara för thron och land blifwit förtegad. Nationalförsamlingen lägger derföre På konungens hjerta, bailket alltid flappat wårmt för folkets wäl, den lika wördnadsfulla fom enträgna bönen, att genom en demokratisk minister gifwa folket en säfer garanti för de kongl. afsigternas harmoni med folkets önskningar. — D. 4 Now. Konungen bar på ofwannämnde adress afgifwit följande swar: 7IIi Fredr. Wilbelm med Guds nåde etc. hafwa tagit den till of igår aflemnade adress af den till uppgörande af förslag till stateförfattning tillkallade församling, under noggrannt öfwerwägande och tillfännagifz wa följande: Fast beslutad att följa den enligt wärt trög na folks önskan beträdde konstitutionella banan, hafwa wi uppdragit general-löjtnant v. Brandenburg bildandet af en ny minister, då wi af hang kända tänfesätt äro förwissade att ban skall belga fina krafter åt den konstitutionella fribetens fasta grundläggande och frodiga utweckling, och efter. sträfwa att på ett tillfredsställande sätt lösa den uppgift wi förelaggt honom. Lyckas honom detta, skall den nya mini fteren, säsom wi hoppas, weta att förwärfwa sig anspräk vå landets förtroende. En annan minifter än den, af bil: fen wi funna förwänta detta, wilja wi ide, derom funna wärt trogna folks representanter wara öfwertygade, anförs tro statens styrelse. Wi kunna derföre hwarken genom de i gårdagens adress antydde rykten, hwilfa ide finna ftadfär stelse genom någon wär regerings handling, eller genom det uttryckta bekymret finna oss föranlätne att äterkalla beflutet om det grefwe v. Brandenburg lemnade uppdrag. Med tillfredsställelse hafwa wi af adressen inhämtat erkännandet AL A6 F. F(FåFääffog A Taff H. M. KejNationalförsamlingen har med — Den itsedde ministerpresidenten v. Brandenburgs yt: trande att han, trotts nationalförsamlingens miftroendevotum, likwäl boppas att ur församlingen bilda fin mini ster, angifwes såsom ganska naivt, men ännu naivare att yttrandet blifwit adresseradt till herr v. Unruh, sedan denne förklarat honom grunden till misstroendet. Nedanstående skrifwelse, som blifwit meddelad Red. af Jönköpingsbladet från en af deltagarne i expeditionen till Fyen, torde äfven wara af intresse för wåra läsare, hwar: före wi taga oss friheten här reproducera den. Korrespondens. Sedan wi nu alla wälbehållna och helskinnade hemfommit från det yndige, gästwänliga Fyen, framställa fig owillkorligen en hel mängd eftertanfar, hwilka dock i det hela funna sammanfattas i en enda fråga: hwad ha wi mwuns nit med expeditionen till brödrariket? Först och främst ha wi wunnit just detta brödrarike, wi ha bundit Danmarf wid Swerge med band, wida starkare än dem, hwarmed Nordens Semiramis d. 20 Juli 1397 kopplade oss tillsammans, säwida man går in På att hes derns, tacksamhetens och erkänslans band äro fastare än ee: gennyttans och wäldets; också finnes säkert ingen af alla dem, fom återkommit från Danmark, fom ej fan intyga att def; söner — för att ej tala om def döttrar — ända från början allt intill slut, jemt och ständigt ådagalade, att de kände och erkände detta, Swerge och Danmark ba fått i sekler oc) huggit blindt på hwarandra, tills ändtligen blind: beten nu förswunnit, sedan de skädat hwarandra djupt in i ögat — detta är få många gånger sagdt, att det ej bebhöfs wer widare attesteras; men när nu profwet kom för de åters funna bröderna, nödens eldprof, får Swerae tacka fin lyd: liga stjerna för den hedern att wara den första af de twå, fom kunde ge wännen ett godt och kraftigt handtag — och fraftigt har det warit, om också ide ett enda swenskt fanons skott ljudat deröfwer; och ges det en eller annan förnumstig förståsigpäare, fom ej begriper det, må han blott fråga Preussarna, hwarföre de drogo fig från Jutland till en början och från Sleswig till slut. Swenska folkets winst är sälunda en wälförtjent erfänsla af det danska, ett ojäfbart wittnesbörd om storsinnad trofasthet och oegennyttigt ädelmod, tillfölje bäraf en säker wife bet att i framtiden ha wid fin sida en wän, fow ej skall fwifa när det gäller, Och hwad bar Swerges Konung wunnit? Må man fråga hela Europa — det finnes blott ett omdöme öfwer hans wishet, hans menniskoälskande klokhet och hans — kraft. Och hwad har swenska armeen wunnit? För att icke tala om den winst af öfning, fältwana och säkerhet, fom de truppa: skördat, ywilka warit utfommendes rade på Fyen, tror jag mig tryggt kunna påstä, att dessa truppar der wisat fig fåfom ide owärdiga representanter af en armee, som i alla tider egt ett lysande rykte för duglig bet, fasthet och mod, hwarigenom den inger förtroende hos wänner och respekt hos fiender, och att den derföre nn åter: wunnit litet af tet anseende, fom dunstat bort under en 30årig fred. Sedan man nu fommit underfund med att tidens upplysning icfe ännu hunnit få långt, att den gör ett frig alldeles otänkbart, skola wäl de, som under en lång tid gjort till fin uppgift att fördömma wår armee både på wers och prosa, medge att, om också genomgripande reformer äro af nöden, den, dock fan wara rätt god att ba sålänge -ibrift på bättre, och att, ehuruwäl def dyrhet, dess organisation mm vm lannar mudet äfriat Att äuskadack iAA ch öl I