Frän Frankrife förmäles, att nationalförsamlingen fat tat det beslut, att icke upphäfwa belägringstillståndet under disskussionen och konstitutionen. 2 — Hwad hafwa wi lärt? Under denna rubrik innehåller Snällposten från Malmö en längre wäl skrifwen artikel, hwarur wi taga oss friheten reproducera följande: Wi hafwa lärt of att politiken fan wara ärlig och öppen och det oaktadt hinna målet. Detta bewisar att wår tid får frame om den förflutna och att folken börja blifwa mindre barn än förr; ty man behöfwer ej narra dem, man fan tala förnuft med dem. Det är ändå ett framsteg. Det finnes likwäl en mängd mycket förnumstige, de riktigt sluge, som inbilla sig att de äro politiska heroer, derföre att de kunna slingra sig fram mellan händelserna, tjusa den ene och bugga gift-tanden i den andra, utan att der märkes eller ställa fig i spetsen för en rå massa och flåsa upp kinderna med rop på rättigheter och med påståendet att de äro folfets mån. De borde hafwa lärt fig, att om folket bedrogs af de: ras rop och rör fig, bli de sjelfwa alltid def första offer; det mill andra politiska genier till att siå fig — de fom bereda rörelserna göra det fällan — det är säledes öppet taladt, en dum politik. Wi hafwa deremot hos of: haft det glädjande skådespelet af en ärlig politif, fom wäl slutligen bliv erkänd af de riftigt fluge — ty den fom Winner erkännes alltid, ide just derföre att han hade rätt, utan derföre att han wann. ij Wi hafwa widare lärt of att bära aktning för wår Militär, och särskildt att wär dera den indelta soldaten; mi hafwa lärt oss huru denna soldat är lifa god medborgare som god krigare; wi hafwa erfarit denna disciplin, denna moraliska integritet, denna religiösa grund: ton, fom få märkwärdigt karakterisera dessa äfwen fyftrt friska fårntruppar; — egenskaper, hwilka äro måhända fåra att nägonstädes såsom i denna arme funna uppsöka. — Wi hafwa sett att för den yttre utruftningen är mycket fom torde behöfwas, och wi wilja hoppas, att wid en fom mande rifsdag må man ej fom hittills, betrakta armeen en bagatelle, us: tan uppskatta få wäl def wärde fom def behof få fom de det förtjena. Wi hafwa lärt of en sak bland det fom för of är wigtigast: Norr: mån och Swenskar hafwa lärt känna och wärdera hwarandra. Efter detta möte skall broderskapets idee genomtränga de begge folken lättare än förut, de skola finna att de behöfwa hwarandra, att de äro ett par Sia mesiska twillingar, fom förblöda begge em den ene såras, fom måfte sörja och glädjas, waka ech fämpa gemensamt, utan att derföre upphöra att wara individer med hwar sin själ oc) hwar sin wilja, fastän af en natios nalitetens stora lifsäder förbrödrade med hwarandra. Widare hafwa wi lärt att ett folkförbund icke stiftas på far laser och wid bilar, att Skandinavismen sådan den wid dylika till: fällen besjöngs och) fuktades, ännn en tid är en dröm, ett ungdomsrus. Att den ej från detta häll trängt särdeles djupt bewisade fig snårt; ingen af Skandinavismens alla skalder och talare, ingen enda af dem, fom upps manade hela Norden att fom en man träda under wapen och offra Lif och bled för det Skandinaviska fäderneslandets sak — ingen af dem har lyft fin hand då det gällde; alla — ja werkligen alla — hade förhinder. Den ene war nygift, den andre förlofwad, en annan skulle gagna mera med att sträfwa hemma än släss derute, och hwar hade näget af dessa de os botfärdigas förhinder. Men sannt är likwäl, att det hos Swenskarne ligger en allwarlig sympati för det Danska folket, att de anse det som ett brödrafolk; men dock ej säsom ett med fig sjelf. Lejonhufwud och Sommelius, och flera med dem, bära härom wittne för samtid och efterkommande. Äfwen torde en eller annan individ lärt fig, att man icke lättfinnigt må kasta fig in i frigarens allwarliga yrke, ty äfven efter en lång fred fan stridsordren komma ech stundom något för hastigt uppå; men om oc få få stulle hända, må desse individer lärt fig, att de ide få ofta behöft offentligen yttra fin fruftan för att slaktas. — Krigarns fall är ett af de mest upphöjda och aktningswärda, han wärnar den fredliga tegen och för rättwisans heliga sak offrar han sitt lif. Honom, den fanna frigaz ren, tillkommer också derföre med rätta eu af hedersplatsarna i samfundet. Men det är ett lif, fullt af uppoffring och man må ej tanklöst fafta fig deri. Ändtligen hafwu wi få der temligen fått lära of att det ej är all deles få säkert med den ewiga freden, fom war få säker i fjol; wi inse wäl med hwarje dag tydligare att nationerna ej egentligen hafwa nå got att släss om, att deras intressen äro få der temligen de samme öfwerallt; och för dynastiska intresfen, få wida de ej äro förbundne med nac tionens, skulle wäl egentligen icke nåaot fria böra uppfomma Men så