lands riksföreståndare skall hafwa slumpen af en tiilsalllig mesallians att tacka för sin upphöjelse; pärtill tyckes oss werkligen ingen anledning förefinnas enär Erkehertigen re: dan från sin tidigare ungdom under kriget mot Napoleon förwärfwat fig ett namn som härförare, och sedan gjort fig känd ej allenast för fin administrativa och diplomatiska frid lighet, utan äfwen framför allt för fin bestämda och orubbliga politiska ide om Tysklands enbet, uttalad i hans sedan mer än Å sekel bekanta walspråk: intet Österrike, intet Preusfen mer, blott ett enda Tyskland! Huru denna åsigt öf werensstämmer med den nu det af ätskilliga små stater bestäende stora gemensamma fäderneslandet rådande allmän: na opinionen, wet och känner hwar och en som fäst den ringaste uppmärksamhet på tidens tilldrageler. Tager man endast denna omständigbet i betraktande må man ej förundra fig öfwer det högljudda och allmänna jubel, bwarmed erfebertigen i Franffurt waldes till Tysklands riksföreständare. Puru länge det emedlertid kan lyckas att sammanbälla det stora Fäderneslandet blifwer en annan fråga, hwars befwar rande ej torde wara så lätt, då det redan will synas som ätskilliga stater skulle wisa sig lifwade af enskilde intressen i strid med det allmännas. Ware dermed bur som helst, fy: ned ideen om statsenbetsprincipen, grundad på nationaliter ten, onekligen wara lika stor fom rättsenlig. J Frankrike är Cavaignac nu republikens och folkets man. Mängen känner kanske ingenting om denne mans för: flutna lif; ja, mången, fom tilläafwentyrs alldrig hört hans namn förr än i spetsen för den stora republiken, skulle tro att endast bans fältherretalang banat honom wäg till den plats han bekläder, och torde derföre ej wara obenägen att inhämta ett fort sammandrag af hang biografi, hwaraf ine ses att han alltid warit en ifrig republikan: Elenor Louis Cavaignac föddes 1801. IF arf af fin fader erböll ban den republikanska anda, fom förmådde denne att 1793 får fom konventsledamot rösta för Ludwig den 16:des död. Louis Cavaignacs eldiga republikanism inwecklade honom uti alla de stormar, bwilka sedan 1830 skakat hans fädernesland. Under Juli-revolutionen kämpade han ursinnigt i folkets te: der. Då monarkfien segrade blef han det och Ludwig Pbis lips ifrigaste motständare och själen i alla republikanska rö relser under medborgarfonungens regering. Säsom hufvuts man för folfwännernas klubb och tilltalad för dekaktigbet i revolutionsförsöfen i October och December 1830, blef han 2:ne gånger instämd för pärsdomstolen, men begge gängerne frikänd. J den klubb, der Cavaignac presiderade, sednare benämnd -Klubben för mennifforätt, bildades planen till ett upplopp, fom egde rum i Lyon 1834 och hwarpå snart följde ett i Paris wid Port S:t Martin oc på gatan Trans nonain. Detta aflopp få, att bufmwudmännen bdlefiwo till fångatagne, och bland dessa befarn fig äfwen Cavaignac, fom under förhöret uppträdde såsom de sinas djerfwaste och skickligaste förswarare. Under 15 mänader satt han arresterad å St. Pelagie, men före domens afkunnande skaffade han sig tillfälle att undkomma till England, tillika med 28 olydskamrater. Han erfor derstädes att han tillifa med general Guinard, Armand Marrast, Berryer med flere blifvit döms de till landsflykt. — 1837 upphäfde Ludwig Pyilip lands förwisningsdomen oc) Cavaignac återwände till Frankrike och inträdde i konungens tjenst. J Afrika wisade han de mest lysande prof på tapperhet od) fältherretalang, avances rade bastigt och blef 1846 gencral och befälhafware öfwer armeen i Algier. Efter Februarisdagarne blef ban fåthåls lare öfwer Algier och) efter nationalförsamlingens fammans träde Krigsminister. Då nationalförsamlingen insåg ögons blickets fara uppdrog den honom werkställande makten, bwil: