widare alla onåoch lördagseftermiddagar wid nämnde timma. Riksdagen. Hos Presteståndet blef Statsutskottets förslag om de 2 millioner na till armeens sammandragande och flottans utrustning wäl emattaget. Doktor Sandberg stod nästan ensam emot detsamma; doktor Björkman klandrade blott att förslaget ej innehöll något om sattet, hwarpå tillgång kulle beredas för det äskade kreditiwets erhållande, och yrkade fördenskull återremiss. Doktor Sandbergs betänkligheter utgingo från den äsigten, att i den kongl. skrifwelsen skulle ligga mer än en bewäpnad neutralitet; der låge nemil en möjligheten till krig. Till de ofantliga kostnader och förfärliga följöer. ett bifallande beslut i denna fråga skulle leda, wille talaren ej bidraga. Hemliga utstottets ledamöter, hrr Hedrän, Hallström och Stenhammar, jemte flera af ståndets medlemmar, ansågo att kriget längt ifrån kunde tagas för gifwet; biskop Hedräns anförande mar få upp: lysande det kunde wara: H. M. Konuugen hade nästan tillåtit Hemliga utskottets ledamöter att meddela hans åtgöranden i denna sak; flera trans: aftioner mellan Kongl. Maj:t samt kabinetterna i London, Berlin och Köpenhamn hade blifmwit utskottet förewista; skälen för H. Majt:s förslag hade få fullständigt lagts i dagen, att utskottet ej kunnat annat än bifalla dem; H. M. hade flera gånger försäkrat, att afsigten alldeles ide wore att förflara krig, men blott att midtaga fådana förberedande anftalter, fom påkallades för. att betrygga de nordiska förenade rikena för möjligen inträffande fiendtliga infall — dessa åtgärders widtagande hade H. M ansett nödwändiga, icke för Danmarks skull, utan för betryggande af wår egen sjelfständighet och säferhet; frågan om Sleswig, hwars förhållande till. Danmark är garanteradt af några andra makter, men ide af Sweri: ge, wore för närwarande för oss främmande, hwaremot ett fiendtligt an fall på Jutland oh de danska öarna wore af så hotande beskaffenhet, att man nödwändigt måste wara betänkt på att afwända fåran för of: fjelfwa. Följderna af att ingenting göra för saken kunde blifwa lika bedröfliga, fom att deltaga deri. Biskop Heurlin betraktade den fal. skrifwelsen fom ett förtroendewotum, och anfåg fig af undersåtlig pligt uppmanad att möta den med förtroende tillbaka: ej blott fäderneslandets ära, utan äfwen konungens och Rikets Ständers ffulle lida af ett afslag. Biskoparne Holm: ström och Nibelius, professor H G. Lindgren och prosten Lundblad hade äfwen talat för bifall. Prosten Berg erinrade att man för att bibehälla freden borde wara rustad till kriget; om ock krig stulle inträffa, så wore det ej första gången Swerige kämpat, och med Heder; han fann det fublima i ideen af den förening emellan de Skandinawiska folken, fom uppstått trots gammalt groll och en mörk kabinettspolitif och fom nu hänförde den ena nationen till den andras bistånd; han förtröstade på denna ide, ty den hade fallit i goda händer: de unga, det är framtiden sjelf, hade tagit den om hand... Han biföll betänkandet. Lektor Wallman biföll också, emedan fäderneslandets ära fordrade det; äfwen doktor Gumelins yttrade fig bifallande. Doktor Thomander Höll före att en man af heder och famsz wete ej bade något alternativ denna gången; här more ej heller fråga om något förtroendevotum; och ide hörde det hit, hwar summan sknlle tar gas: derom finge man sedan öfwerlägga; det fordrades ett skyndsamt be slut, och derföre hade utskottet inskränkt sitt betänkande till att begära det för nödigt ansedda kreditivet. Talaren afstyrkte högeligen all återremiss. Biskop Agardh yttrade några wackra ord om huru Swerige tillförene mer än en gång för stora ider lagt sitt swärd i wågskålen och bestämt Europas öde, etc. Han anfåg det derföre ide sagt att det ffulle fomma i fråga denna gången ; men om det också skulle bli krig, få, i wärsta fal: fet, wore Swenskarne i den lyckliga belägenhet att funna draga fig tillbaka när fom helst, utan att behöfwa befara det fienden skulle intränga på deras område. Doktor Grafström biföll förslaget, betraktadt blott ur po: litist synpunkt: de skandinawiska sympatierna bestämde icke hans beslut; ban citerade Carl Johans yttrande till Rapoleon: dans la politique ni I amitie, ni la haine. Betänkandet bifölls utan att votering A Å Tiga. Borgareständet. Stats-Utskottets Utlätande N:o 163, tillftHr: kande 2 mill. Rådrs kreditiw, att ställas till K. M:ts disposition för be: täckande af fostnaderna för de rustningar, fom af för handen warande för: hållaude funna påkallas, bifölls, utan att någon enda röst höjde fig dere: mot. Då K. M:t lifwäl äfwen önskat, att få erfara en opinionsyttring från R. Ständers sida, ansågo fig ganska många af Ståndets ledamöter skyldige att till protokollet anföra fin mening. — Hr Roth önskade att R. Ftänder måtte uttala fin menina derhän att ett fria med dess oheräfnelic